underfeetlikeours

jag som igår tänkte att jag aldrig skulle kunna använda mina fötter igen. johodå! jag kom ju typ hem lika sent idag och jag har minsann inte suttit still. men fattigare har jag blivit!
jag är en sjukt bra kund!
jag: ursäkta, men var hittar jag den skinnjackan som hänger på skyltdockan till vänster?
kvinna: hur den ser ut?
jag: eeeeh, jag minns inte. svart.
kvinna: hade den blixtlåsar?
jag: eeeh, svart. äh, jag går och kollar.
kvinna: ja, gå och kolla hur den ser ut så ska vi se.

jag traskar åter igenom hela affären. inser att den inte var skinn. men den var svart.
traskar tillbaka genom hela affären. om de bygger milsavlånga affärer så borde de bygga ett rullband som på flygplatser. hehe.

jag: den var svart, inte direkt skinn. med knapp på axeln och kragen.
kvinna: lite glansig sådär?
jag: eeeh, ja?
kvinna: då hänger den till höger, i lila och andra färger.
jag: jag tror inte det är den...
kvinna tittar trött på mig...
jag: okej, jag går och kollar...

traskar igenom hela affären IGEN!
det var inte den, för jag hade ju kollat på den innan. den hade inte ens knapp på axeln och ingen knapp för kragen. noll rätt! och megaglansig! och inte skinnliknande. tack för god service. jag gick förbi kvinna men hon frågade inte om jag hittat den.
sen försvann kvinna så jag traskade igenom hela affären igen och igen och igen för att hitta den där jävla jackan som jag visste nog skulle bli bra bara för att jag inte kunde hitta den. efter 723 vändor fram och tillbaka fann jag guldklimpen.

när det var min tur i kassan dök kvinnan upp.
jag: jag hittade den tillslut efter mycket motion här fram och tillbaka...........................
kvinna: ja, kul! jaså, det var den du menade! det var inte den jag tänkte på.

NÄ ÅHFAN!

en annan kund hade blivit irriterad och gett upp och inte slösat pengar på dålig hjälpsamhet. men inte jag,
jag traskar!