bang bang bang, you're dead.

ångest över resan jag längtat efter i ett år. helt plötsligt vet jag inte om jag vill.  solsemester med utflykter, fina drinkar and no pressure låter såå mycket bättre i mina öron än en full/bakfull-resa. och det är lagom lockande att själv åka på solsemester med utflykter, fina drinkar and no pressure tillsammans med andra som åker på full/bakfull-resa. nej, inte så lockande. med detta resonnemang kommer jag anses bete mig gammal och tråkig but im not afraid to say it. det kanske jag är. åh. men samtidigt får man ju sol och bad också. något jag suktat efter sååå länge. åh. åhhhhngest.

ÅÅH! jag can't wait tills leila min londonfru kommer och hälsar på. antingen i början eller slutet av sommaren. hoppas början! vi lever typ samma liv, tänker exakt likadant (fast hon är den smarta. typ håller reda på mina pengar och biljetter och sånt, haha) fast vi bor alldeles för långt ifrån varandra. hon är så snäll, så glad och så social och rolig, omtänksam och caring. hon är allt jag vill vara. jag saknar henne så sjuukt mycket att jag skulle kunna simma över till england. om jag kunde simma ordentligt.

någon som har tips på vad man kan göra i äckliga skåne mer än åka över till tivoli och ligga på stranden? mmm, för där tog mina idéer stopp. så spotta ut idéerna till mig! snälla! när jag var i london gjorde vi så sjukt mycket coolt. bland annat en privatvisning av hennes kompis som jobbar som typ säkerhetsvakt i the house of parliament. tänk en 20årig liten tjej som får jobb som säkerhetsvakt och därmed får se drottningen och massa andra coola saker för att kunna bli polis. aaaaaascooolt! men sverige liksom. skåne. bäää. spotta på!

jag saknar tiden vi gick till den fulaste skolans skabbiga källare för att skjuta luftgevär. hur man gick bak i det lilla båset för att få sina poäng räknade. hur jag alltid bad mats ställa in mitt sikte för att jag verkligen inte förstod hur man skulle göra. eller för att det var bekvämt att inte göra det själv. hur jag alltid var irriterad för att jag alltid missade med ett skott. antingen gick det första skottet år helvete och de andra blev nior/tior eller tvärt om. (självklart gick det ju sämre ibland. jag är inget proffs) hur jag alltid klagade för mats över det där skottet. varenda gång man kom tänkte man skjuta maxpoäng 200. lika irriterande var det varje gång man gick därifån med ca 195/197. hur jag sparade alla mina tavlor vilket blev en vääldig hög. hur mysigt det var att skjuta ute liggandes en skön sommarkväll för att sen springa runt i gräset. hur de gevären sköts in i ens axel och lät enda hem till mig. mmmh. hur jag lyckades komma till en final och det då gick åt helvete. hur irriterad jag blev på att de ropade upp alla skott efter varje skott. tia...tia...tia...tia...sjua...tia...tia. mm, det var inte så skoj. men hur jag i en tävling jag inte minns fick en pokal. tredjeplats tror jag. minns verkligen inte hur det gick till. jag kanske snodde den. haha. kan inte ha varit många som tävlade. gemenskapen. varför slutade vi? åh. dumma beslut har jag gjort i mitt liv. för att sedan i flera år ha ångest över att jag vill ha ngn aktivitet att gå till men inte vill börja på ngn lagsport där man suger och sumpar för andra. men carolinesvin... varför slutade du med allt du gjorde för att sen sakna det? jubelidiot.

all i wanna do is (BANG BANG BANG). you're dead.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0