underfeetlikeours

människan har ju länge trott att det är en speciell förmåga vi besitter att vi kan se konsekvenser av handlande och planera inför framtiden och sånt. vi har ju dock kommit fram till att djuren inte alls är så dumma som vi trott. jag bara undrar... vad är jag för något?  under loppet av 2 timmar lyckades jag fatta så otroligt många mindre intelligenta beslut..om och om igen. under tiden skrev jag det här inlägget i mitt huvud. dvs, jag var medveten om att jag ångrade mina bestlut men ändå fattade jag samma beslut igen...och igen...och igen. korkat.

började med att jag gick från jobbet. efter 50 meter insåg jag att jag glömt att byta skor. tog beslutet att det var för jobbigt att gå tillbaka. efter tio minuter hade jag extremt ont i fötterna eftersom de är slitna som pocker och inte har någon stötdämpning i sulan whatsoever. 

caroline tänkte inte efter vart hon skulle så gick mot konserthuset som vanligt. insåg att hon inte hade skaffat nytt tågkort. gick till gustav vilket innebar värsta omvägen dit istället för att ha gått dit direkt. skånetrafiken tog inte kort.
istället för att gå till en bankomat bestämde sig caroline för att gå därifrån.

caroline tänkte att det var drygt att gå till värnhem. kanske kunde gå till södervärn istället? caroline vet inte var på kartan södervärn ligger eller hur man går till dit men det var beslutet.
hon tänkte också att hon kunde betalat de fåtal kronorna inom malmö och tagit bussen till värnhem. men hon fattade beslutet att nej, det går inte för sig.

hon gick förbi konserthuset mot vart hon såg bussarna som skulle till södervärn körde. smärtan i fötterna växte. hon  började ångra att hon inte tagit bussen till värnhem. ändå hoppade hon inte på en buss till södervärn. hon gick och hon gick och hon gick. vart visste hon inte. trots att hon ångrade det där med bussen och gick förbi flera busstationer hoppade hon inte på ngn. hon gick och hon gick och hon gick. plötsligt var hon på folkets park och det var ju helt fel.

hennes gång blev långsammare och långsammare. kortare steg innebär att man kan se cp ut och sätta ner hela foten samtidigt och inte med hälen först = mindre smärta.

alla hennes bussar mot staffanstorp körde på rätt håll. men de mötte henne för hon gick på fel. hon kunde hoppat på en av bussarna och betalat 22 kronor till staffanstorp tänkte hon men av ngn anledning fortsatte hon gå. EFTER EN TIMME kom hon fram till södervärn efter att ha gått en utomordentlig omväg.

istället för att ha åkt till värnhem där folket på skånetrafiken brukar vara relativt få så hamnade jag på ett överfullt södervärn. typ 40 före mig i kö stod jag och väntade. när det var 15 nummer kvar bestämde jag mig för att köpa en glass. den nya magnum med typ tranbär och choklad och grejer. mums. då rusade nummerna iväg. istället för att ha väntat med glassen fick jag stå vid soptunnan och trycka halva glassen i munnen och springa in för då var det mitt nummer. tur som fan hade jag för hon i kassan tänkte precis hoppa över till 718. med munnen full av glass fick jag mitt rabattkort. tror gud ville mig väl när jag också kom perfekt till bussen.

ville gråta lite när det bussen körde mig tillbaka till konserthuset på tre minuter och visade mig var jag skulle gått. ajajaj.

trots att jag visste att mina skor är helkassa och sulan är bruten på mitten så genade jag ändå över den geggiga gräsmattan där hemma för att tjäna typ 2 minuter? jag tog t.om in i beräkningen att det var lerigt. lera i skorna, jam.

mmm, 2 timmar senare var jag hemma. och fastän jag nu vet att mina fötter inte klarar av skorna längre så kommer jag inte slänga dem. jag använder de kanske inte imorgon. och kanske inte dagen efter det. men jag kommer använda dem. jag kan inte reflektera över konsekvenserna eller planera inför framtiden. vad är jag för något?