you dont have to worry, cause baby there aint no mountain high enough

så. nu har jag gråtit och snorat färdigt till "stepmother" med min vän julia roberts i spetsen. kanske kunde sova nu också om de maskulina skriken på andra sidan väggen kunde upphöra och mina väggar kunde sluta skaka i takt med deras dunk. men nej. antagligen inte. soffan lockar.
bajbaj babies.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0