Katalogstil

Jag sökte en blomma,
jag fann en frukt.
Jag sökte en källa,
jag fann ett hav.
Jag sökte en storlekt 38,
jag fann en storlek 36.
Jag sökte min syster,
jag fann en underbar.

lämna cirkeln och komma ut i fyrkanten är vad jag vill

Jag vill att du hjälper mig att ta mig ut ur den stillastående cirkeln där jag hänger och ingenting händer medan allt och alla bara snurrar runt lyckliga utanför den, i en fyrkant. Du tror att jag kan dra mig upp för kanten själv. Men nej, det finns ingen kant på min cirkel. Det är för tungt. Jag vill och behöver styrkan i din hand som drar mig upp till dig och ut i den snurrande fyrkanten. Jag vill lämna den stillastående cirkeln bakom mig.
Sträck ut handen. Snälla.

Smile like you mean it.

Det omöjliga hände precis och jag är överglad! Om detta inte är lycka så vet jag inte vad.
Här sitter jag helt speedad, skakig med gåshud och ett leende på läpparna. Det leendet som alltid borde finnas där.
Nu ska resten också funka. Det kommer det göra. Det vet jag.

Leendet kan dock nästan suddas ut av de diktade orden. Bröllop som betyder något. Brudbäddar för döda. Förruttnelse och älskade. Maskar och befrielse av smärta. Kunde 1800-tals-människor inte bara skriva vad de menade? Men utan Sara hade jag inte klarat av denna förestående diktanalysen ens en liten smula. Hur ska man kunna analysera likheter mellan två helt olika dikter som man inte ens förstår? Men tack Sara. Leendet ska jag hämta tillbaka. Det ska sitta där. På sin plats.

RSS 2.0