min pappa tycker inte om din son
syster: jag hatar tjejer. de är så jävla dryga. se!
pappa: jag hatar alla barn som är pojkar! de är så jävla dryga!
min syster kommenterar då att han inte fått några söner.
pappa: jävla tur för jag vill inte ha några! de är vidriga små äckel allihopa! jag hatar dem!
UNDERBART!
vill fingrarna dö skönt eller?
istiden är här. jag är inte den som orkar rusta upp mig inför möten med mammutar så jag går i halvtrasiga ovinterfodrade stövlar och tunna vantar. fingrarna gör så ont att jag känner att jag lever. men ett tu tre så känns fingrarna som att de flyttat till varmare breddgrader. att ta av vantarna som för några sekunder sedan var självmord känns inte längre som ett problem. håller fingrarna på att dö då?
do your thing
då saker inte smakar gott och bra som de ska kan man ju bli irriterad. men vad ska man bli om saker smakar bra men inte som de borde? jag tycker ofta att majs smakar hallon. och hallon är ju gott. så man kan ju inte bli irriterad och säga att det smakar äckligt. så vad ska man bli? idag smakade min röda paprika grönt äpple. liksom, okej... jag hade ju föredragit om min paprika smakade paprika... men äpple är ju inte helt fel det heller. kändes dock lite underligt att äta potatismos, kött och... gröna äpplen.
dagens i-landsproblem.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
dessutom är det helt omöjligt att sitta/stå still när man hör
shawty get loose - lil mama
jag har nog tappat några läsk ur min back.
detta egendomliga beteende verkar dock leva kvar en aning i en mindre extrem form. jag tar fortfarande och hävdar att saker är tråkiga innan jag egentligen har testat. jag tog avstånd från maffia wars. nu är jag hooked. (det är dock egentligen tråkigt men så tråkigt att det blir roligt). jag har aldrig gett program som south park en chans utan hävdat att såna program är tråkiga. det är de inte alls juh! nu när jag ändå avslöjat mitt forna beteende för min familj kan jag väl erkänna för alla mina simpsonsälskare som jag krigat mot i alla mina år att jag väl egentlign aldrig helhjärtat gett de gula gubbarna en chans. jag planerar dock inte att göra det heller. simpsons är inte kul.
jag känner mig som ett spänstlöst resårband
jag tar nästan alltid låtnamn som rubrik.
synd att den dock inte smakade ett skit.
I'm a blobfish.
tänkte bara skriva att.... att... att.. vafaaaaan. nu glömde jag det SOM VANLIGT! SÅ IRRITERANDE! lika irriterande som det är när man häller upp juice i ett glas ur en sån otymplig pappförpackning. Klunk klunk KLUNK! och så stänkte det på hela bordet och hela mig. det är irriterande.
missing you
har ni tänkt på hur svårt det är att säga ordet "faktiskt"? är det egentligen någon som säger det med korrekt artikulerad(svårt ord för mig, hoppas det är rätt ens) svenska? för det tar jättelång tid och käftgympa om jag ska lyckas uttala varenda bokstav. det där sista k:et är en klurig bokstav. nä, det får nog bli mer som "faktist" för min del. det har i alla fall jag tänkt på idag.
what can I do you for?
- ja, men de var ju äckliga.
hur hamnade de ens i bokhyllan? jag undrar också det!
twist
hur kan vi veta att soffor inte har känslor? att pennorna du förenat i ditt pennskrin inte är fiender eller att den ihoptrasslade tråden i garnnystat inte är väldigt förvirrad? jag bara undrar. hur kan man vara så himla säker på saker och ting?
är det meningen att jag ska kunna spänna mina bröst?
som jag har funderat, klämt och studerat! gillar hur killar kan leka med sina bröstmuskler. så jag frågade om det var meningen att feminina bröst också ska kunna hoppa på kommando. logiken sa tydligen att de skulle kunna det. mina var tråkiga och satt stilla kvar medan armen spasmade sig. vafan tänkte jag. så i typ en/två veckor har jag funderat, klämt och studerat. varenda gång jag trott jag gjort framsteg och verkat kunna kommunisera med dem så har jag insett att armen är allt annat än still. rådfrågade min syster idag om hon också kan kontrollera sina bröst. hon bara skrattade och tyckte att jag var lika efterbliven som vanligt. så jag har fortsatt fundera, klämma och studera. trodde precis att jag gjorde enorma framsteg när jag halvlåg ner men när jag satte mig upp ser det mest ut som att jag spänner armhålsfettet. så jag vet inte. inte första gången jag inte vet var musklerna sitter. i 18 år gick jag utan att förstå hur man spänner vänsterarmen. vicka på öronen är också ett grymt mysterium. så om det är någon som har någon sanningsenlig info till mig så att jag antingen kan fortsätta min kamp eller ge upp och återgå till mitt lite mindre bröstfixerade liv så please tell. tack på förhand.
random kommentarer på min mobil
- någon som vet vad kamoflauge är?
- ja, det är om jag är helt blå. jag är helt blå och mina badbyxor är också helt blåa. osså är det en mördare som jagar mig. osså lägger jag mig i vattnet och jag är helt blå. så ser inte mördaren mig. då har jag kamoflauge.
(9-åring)
- det hjälper inte att han blir fit för ovanför axlarna sitter där en ful knopp.
- asså, vetelängden är jättetung.
- är det bara jag eller ser vi ingenting?
(helt lugn kommentar körandes i 110 på en motorväg. tryggt.)
- dom har öppet på båda sidor så du kan välja var du vill dö!
- tydligen har han varken mobil eller hjärna, men kuk har han.
- det är fullt normalt att vara normalt full.
- och var ligger min big tasty då? jo, under gaspedalen!
- jag ska butfucka ditt corpse i raketljuset!
- god jul och sånt!
svar: I'll take you to the candy shop.
- jag lyssnar inte på din verklighet. jag har en egen.
- mina ben är öppna för alla förslag. 
In the circle of life
Jag vill härmed inte rekommendera en mix av alkoholhaltiga drycker och afrodans.
Fast jag rekommenderar båda.
Dagens fundering #3
MEN!
i helgen har jag kommit på hur gärna jag vill se musikalfilmen "Rent". asså, flera år sen jag såg den och jag har lyssnat på låtarna hela dagen och kan typ varenda en. DÅ slog det mig att jag har stått på scen på avslutningsbalen i 9:an OCH i kyrkan på avslutningsdagen och sjungit låtar ur den filmen framför alla. med mikrofon och allt. som tur är tillsammans med typ fem andra eller nåt. men ändå. det kan inte ha varit en bra sak. haha. hur gick jag ens med på det? och hur kunde jag inte skämmas? jag bryr mig verkligen inte om världen ibland. det är gött när sånt händer.
rusty halo
everyone's running from something
but we don't know when it's coming
so we keep running and running and running
dagens fundering #2
what's up with the upprepning av bokstäver man inte kan upprepa korrekt egentligen? jag vet massa peeps som också funderat på detta skrivsätt som faktiskt verkar ha uppstått ganska nyligen. jag har i vart fall aldrig reagerat på det förrän för några månader sen.
folket, testa att säga ppppppepp. fetttttt. tabbbbbbe. det är fän besvärligt! dumt ser det också ut! nej, det är inte hållbart.
och på senare dar verkar det ha uppstått fler "gubbar". istället för att skriva två olika så sätter vi plötsligt ihop dem och skapar en helt ny. tex: " ;o) ". i början förstod jag inte vad som was going on men jag har faktiskt accepterat det och gör det t.om själv ibland. men hur knepigt ser det inte ut?
OCH sist men inte minst! nuförtiden räcker det inte med att göra en gammal hederlig " :) " för att visa att man ler or whatever. Nä, nu ska den helst se ut såhär: " :)))))))))". asså tänk dig en människa som ler upprepat så många ggr... det kallar jag kramp i kindmusklerna.
fastttttttttt, jag använder inte stora bokstäver i min blogg så jag borde bara shuttttta mitt pie hhhhole ;o))))))))))))
This is it. Here I stand.
dessutom undrade en tjej om vi var tillsammans. om det ändå vore så väl, höhö! sara, min sara!
min mamma skjutsar typ aldrig mig någonstans. det bara är så och har alltid varit så. men igår gav hon mig värsta braiga argumentet! älskar det. jag gjorde mig iordning och hon kom upp och sa "du borde äta bättre. det syns att du går ner i vikt" (hon vet inte vad hon snackar om). tidsoptimist som jag är så är jag alltid sen till tåget. tanken var att jag skulle prega ner lite tacos i min magsäck men jag var fett stressad. så jag sa:
- mamma, kör du mig så jag hinner äta upp mig lite?
Hon körde mig!
jag ska förtälja dig att jag är snygg ikväll
dagens fundering nummer 1 är lost and gone forever.
jag ska vara som alla andra för som mig vill ingen vara
idag ska jag som alla andra bloggare berätta vad jag ska göra idag.
någon som spelat "fillipin"? nä, verkar vara en lek för den något äldre generationen. jag spelade det dock med min mammas bästa väninna när jag följde med min "andra familj" på portugisisk afton för några månader sen. vi käkade bland annat kastanjer som var något av det vidrigaste jag smakat. det var konsistensen som fick mina ansiktsrynkor att skrumpna. men iaf, hon fann en tvillingkastanj och frågade om vi skulle spela fillipin. jag bara eeeh va? jo, vi käkar en halv var (jag tänkte, åh nej, jag kommer vomitera på dig) och klockan 15 på julafton ska vi ringa varandra och säga "fillipin". den som glömt bjuder på lunch. så idag ska jag käka lunch med min mammas bästa vän. kan inte minnas att vi någonsin umgåtts annat än familjer tillsammans så det ska bli trevligt. känns lite bakvänt.
men nu ska jag dressa mig sjäv, ta bort liket som klänger sig fast i mitt fejs och sen tänker jag faktiskt dra till jobb och hämta min jack/tröja (ibland har jag en halv garderob där. ooops!). ikväll SKA det bli utgång med sara för typ de senaste miljoner ggrna så har vi fastnat på vägen. but tonight is the night.
puss
Är din hjärna en skrynklig geléklump eller är det bara min?
exempel:
finns det något godare än vaniljglass med tinade bär...vinbär? inte mkt. finns det något hemskare än vaniljglass med tinade vinbär MED de äckliga irriterande små gröna pinnstumpar som sitter på varenda jävla vinbär? inte mkt. så när jag inte kan stå emot frestelsen så måste jag spendera 15 minuter till att plocka av dessa små pinnstumpar. jag strävar efter att få bort varenda en! jag brukar alltså ta upp ett bär ur en burk till vänster, ta av stumpen och slänga tillbaka den i burken med bären, för att jag är för lat för att slänga den i soporna till höger, och lägga bäret på en tallrik. rätt som det är slänger jag bäret i burken och stumpen på tallriken.
Vad Hände?
Det här inlägget är inte värt en rubrik.
det är som att föda barn
"asså detta är så äckligt, fast mellan gångerna man äter de glömmer man hur äckligt det faktiskt är. så blir man sugen på det i alla fall!! det är ju som att föda barn - man glömmer hur jävla ont det gör mellan gångerna!"
- jag till min syster om min hamburgare
Jag drömde att någon sköt mig med en pilbåge i skolan. Den fick sitta kvar hela dagen från min häl upp i mitt knä. Var det du?
'påtäjdå' är inte 'potadå'
jag hatar när det tillverkas godis som ser likadant ut som något annat!! vem läser egentligen på alla godislådor?? jag hatar att behöva utsätta mina smaklökar för något så vedervärdigt som mandelmassa. hatar inte du också det?
My mama said it and I heard. She says one ounce of action beats a ton of words.
Does Satan wear a suit and tie or
Does he work at the Dairy Queen.
Does he listen to rock and roll
Does he feed the mean
Streak in all of us.
All us saints here on earth
Hypnotized and over-advertised
'Til we're numb at birth
Singing Hallelujah
And my angel's turning pages
Singing Hallelujah
And she just don't understand. Hallelujah
That the devil's hot on her trail.
Hanky Panky nej tack
hur kan man ha så långt mellan naveln och the vagina?? - en halv meter liksom? om hon ska köpa läskiga upp-till-naveln-jeans kan de ju precis täcka hennes "fina, dyra och sköna trosor"...
nej, jag förstår ingenting! :D
6 månader utan dig.
min underbara fågel ska lämna boet och flyga ut på nya äventyr.
jag finns här när du kommer tillbaka.
alltid.
"våra fötter är alltid högt över marken"
"you and me - as we know it"
<3
Idag har jag döpt en diskmaskin till Ruben.
'geggapöl' måste vara det fulaste ordet efter 'betuttad'. jag är inte japan!
det där med att äta med pinnar är ett fett mission! på något mystiskt vis ska den ena pinnen flyga helt koordinerat upp och ner och samtidigt kunna hålla fast mat genom gott samarbete med en annan pinne som ska ligga stilla?
handen ska se sådär fint avslappnad ut men min ser plötsligt ut som att jag ska försöka mörda någon med två träpinnar. känns lite stenåldern att mörda folk med pinnar? inte hållbart.
jag tänker - Pheobe i Vänner som ska lära Joey spela gitarr - "the old lady". ungefär så ska handen inte se ut!
men jag har ätit rå fisk för första gången i mitt ojapanska liv MED PINNAR! Lite mat utanför munnen och sånt får man väl räkna med. den som kom på att man skulle ta upp en geggamojja med två pinnar var nog inte riktigt förbi treårsåldern där han satt och lekte med sina pinnar vid en trögflytande geggapöl! ("geggapöl" måste vara det fulaste ordet efter "betuttad")
fast, den treåringen borde få pris! hur fint är det inte med folk som äter med pinnar och inte slevar in sin mat med sked the bonde-stile. jag föredrar då treåringen!
min kväll slutade varken i malmö eller landskrona så nu tänker jag lära en träpinne att trotsa tyngdlagen. jag ska minsann kunna fånga flugor med dem på the karate kid-stile!
ha en galen fredagkväll med mycket fruktsallad.
so long!
verkligheten jag lever i - i den är jag sorglig.
och intresset för att ha snuskiga oavtagbara armband fortsätter gnaga. (en skön sak är att de faktiskt luktar rätt gott. annars hade mitt intresse stupat snabbare än kanonen på lisseberg!)
men nu sitter jag här med 6 meterlånga vaxade bomullstrådar i en knut och fördriver min tid med att få vaxigare och vaxigare händer allt eftersom irritationen över ihoptrasslande trådar sakta men säkert avtar.
nu efter 1,5 timmars flätande har jag insett hur fruktansvärt ont jag har i mina fingar. jag skulle kunna sluta fläta men det är inte ett alternativ i min rastlöshet.
så nu tänker jag fortsätta fläta och klaga för mig själv över mina smärtor. tyvärr är det verkligheten vi lever i. vi klagar. vi klagar nog mer än barnen som tvingas plåga sina fingrar 24/7 för familjens överlevnad. överleva är inte ens detsamma som att leva gott. vi är sorgliga. jag är sorglig. sorgligast.
en jävla tur att folk inte kan läsa andras tankar. egentligen.
det här kanske är vår verklighet...
den outtröttlige tränaren vars energi aldrig svackar och ska få oss att känna oss oövervinnliga:
ni ser ju inte ens trötta ut! = fan va ni är kassa, är ni redan slut? kom igen maddafakkahs!?
de utomjordligt positiva solbrända männen som tjuter uppmuntrande:
woooohoooo, vi är med! = är det inte slut någongång? jag dör en aning. dessutom har jag har en chipspåse som väntar i bilen?
jag hade nog varit själv kvar i lokalen om folk kunde läsa mina tankar. jag blir ju själv rent mental av mig själv.
"jag skiter i det. jag sitter ner och trampar. nej, vafan, jag står kvar. jag vill sitta. nej, vafan jag kan trampa runt lite till. nej, jag måste sitta. jag skiter i det. nej, men varför skulle jag inte kunna stå kvar i tio sekunder till. för att jag är så jävla trött. nej, det är du inte egentligen. du är bara en jävla pussy. ett, två, tre. jag sätter mig ner nu! nej, sju, åtta, nio, tio. nu måste det ha gått minst en halvtimme. det skulle ju vara i 45 minuter. har det bara gått en kvart skulle jag ju dö. nu måste det vara slut. vafaaaan? ett likadant block till?!?! är du rent väck eller? jag dör här!!! du dör inte. fan va bra det kommer kännas om jag inte ger upp en enda gång! kämpa din iddi! ett, två, tre. jag vill ge upp. vem bryr sig. KÄMPA! STÅ KVAR DIN JÄVEL!"
förstår ni vad jag menar? tur folk inte kan läsa varandras tankar. egentligen en jäkla tur.
destination
hur gick det till att hassemannen/äppelmunken/crazy/syrskvinnan/crazy cow woman/hans förklarade krig mot sin stora latsida? ett ord: gratis. klockan pissetidigt drog jag mig upp i kylan i "rummet" hemma hos saroman. eftersom hon gett strikta order om toalettförbud för att inte väcka henne i mitt idiotiska påhitt att dra mig upp innan sent fick jag hålla toxinerna inne i urinblåsan i några timmar till. efter att ha trevat på alldeles för knarrande golv fram och tillbaka för att hitta mina alltid utspridda saker gav jag mig ut i istiden. efter 50 meter insåg jag att jag inte hade min mobil som jag hållt i två minuter tidigare. sprang tillbaka med tanken att jag skulle missa bussen den här gången också. det skulle innebära konkurs för min planering. efter upprepat trevande i mörkret fick jag ta farväl till tanken att bära med länken till världen i fickan. ingen mobil funnen. sprang till bussen och tog mig överlevande hem - om än nätt och jämnt. gjädjen var som en sedan länge pyrande vulkan som äntligen får ge utlopp för sitt utbrott då min enormt enerverande sms-signal fyllde mitt rum! en stund senare satt jag på en spinningcykel. jag gick in med stadig tanke att jag skulle sitta längst bak. hamnade framför utomjordiskt positiva män som hade första parkett för att nära kunna studera mina byxor som levde sitt egna lilla liv. kramp i vaden livade upp di hile. svetten var brutal och efter mycket om och men fick jag mitt gratisgodis. jag tackar för att de bjuder på godis i en sal som fyllts med träningsfreaks - desto mer godis till mig. när svetten torkat in tog vi oss an ett afropass också. koordination är inte min grej. hur svårt kan det vara att göra utfall åt höger, utfall åt vänster med en liten symmetrisk armrörelse. enormt. frustrerande. skrattretande.
kontentan av den här dagen är att jag nu kan äta vad godsaker kajsa än bär med sig på ett högst angenämt vis - i godan ro.
kajsa lämnar sverige om mindre än 9 dagar. det ska jag/ska jag inte fira.
pis
gött
men är det gött eller är det gött att jag för en timme sen gick från att ha en 90säng till att nu ligga på en 1.40? det är så jävla gött. och ännu godare är det att jag inte ligger på en fjädersäng utan madrass som jag gjort i flera år. detta innebär att jag inatt när jag lägger mig för att sova inte kommer känna en metallfjäder upp-pregad i mitt höftben. finns bara ett ord. gött!
rekommenderas inte.
igår tryckte jag upp den ena sidan som har handtag mot väggen. den andra sidan måste man fatta tag om kanten för att dra upp eftersom det inte finns handtag på den. när jag höll mina fingrar runt kanten så flög den andra sidan igen igen! AAAAAAJ på mina fingrar! de kunde fan krossats. jag bet ihop och gick runt i cirklar i några minuter för att inte skrika (den enda personen förutom jag var hon i entrén och entréfolket verkar inte tycka om mig).
idag har jag ett sår på pekfingret, ett streck av blodprickar på fram- och baksida av långfingret och både pekfingret, långfingret, ringfingret och lillfingret har en blå nyans och hårda partier under huden. Sexigt!
obs: rekommenderas inte.
under feet like ours
Fanfanfan, det skulle varit du.
Perfekt temperatur på den glasklara luften.
Det bästa sällskapet.
Fanfanfan.
Tårar i ögonen.
Det måste vara det finaste konsertögonblicket i mitt liv.
Den som inte stod där och gungade till de vackra orden och tänkte "den här speglar mitt liv" samtidigt som det bara fanns en person i dina tankar under de tre vackraste minuterna - du var nog inte i malmö den fina kvällen. Du missade något.
Fast i allt det här fina så är det en bitterljuv kärlek jag känner. Den speglar ju just det som smärtar där i hjärtklaffen. Nu mer än någonsin. Men ack, vad den är fin!
Alla klockor, körer
Alla himlens orglar skulle varit för oss
Alla trummor och trumpeter
Alla sagor, alla under
Allt på en och samma gång
Fanfanfan det skulle varit du
new year ma snizzle
men iaf, medan ni söp er dyngraka, hängde i gardinstänger och kissade i hörn så firade jag min faster som nollade till en femma. hon bytte också siffror och genast blev det en big deal! siffror är tydligen viktigt här i livet. men iaf, min släkt är underbar och jag blir alltid utskrattad. liten och asrolig släkt har jag iaf. positivt! tydligen ska jag börja med stand up. min släkt måste vara de enda som tycker jag är rolig. jag en rolig människa är som en blå banan - messed up. efter att jag delat med mig om alla mina tabbar på jobbet och alla skrattat som små skrattleksaker så undrade de varför de ens behåller mig. det kan man fan undra, haha! vi kom även fram till att jag nog är på samma inteligensnivå som min faster. det är illa ;)
Carina: undrar hur mycket mackor man sätter i sig när man äter smörgåstårta.
Stoffe: nog en hel del. det blir mycket vitt bröd...
Carina: ja, man borde kanske rosta dem.
peace ma folks!
