Get out!

Och där kom du. Varför? Flera år har jag sluppit. Jag vill inte. Jag tyckte om dig lika mycket som diarré åt båda hållen. Jag ryser av tanken. Jag vill inte. Inte då. Inte nu. Inte sen. Inte du. Kajsa, hjälp.

Dagen förde inte bara med sig oönskade överraskningar. Två ord. Lyckligt nervös.

A bewildered meat-eater or a die-hard vegetarian?

Jag kom på vad jag skulle skriva här idag men allt försvann. Dagen har i alla fall varit söndersprängd med frågan om man borde bli vegetarian. Ja, borde borde man. Men varför blir man det bara inte. Man måste ta steget. Men steget har typ storlek 52 och så stora fötter har faktiskt  inte jag, om än inte långt bort. Andrina sa iaf den roligaste kommentaren. Jag och Malin diskuterade på engelskan det här med att vara vegetarian men ändå äta fisk. Andrina (engelskaläraren) sa då att hon äter fisk.

Jag en splittrad meat-eater: Vad är det för skillnad på en fisk och ett annat djur?
Andrina seriöst: Ja...de har inga ögonbryn.

Vilket clever svar! Roligt vart det i alla fall!

Det gick ett brandlarm på tåget. Tåget luktade förrjevvligt men det brann tydligen inte. Men jag tror nog att en liten liten eld låg och pyrde i någon hörna. Ja, det tror jag allt.

ciao

Årets roligaste.

Tre trasiga vågar, spilld näringsagar och mätning på måfå. Jag och Sara är kingar på labbande och satte nog Elin i chocktillstånd. Sara ska ta upp 9 ml vatten i ett mätglas. Jag ska säga stopp men väntar till hon tagit i 10 ml och Sara reagerar. När hon sedan ska ta upp lite av vattnet med en pipett missar hon pipetten. Jag ser det och håller på att dö. Försöker säga till henne att hon är utanför men kan inte. Hon frågar om hon får upp något och undrar varför jag inte svarar. Helt plötsligt är jag på marken och håller på att dö av skratt. Har nog aldrig varit närmare på att kissa på mig i skolan som den minuten. Det var årets roligaste stund på allvar! Sara gör dagen för mig. Kanske låter tråkigare än ett tandläkarbesök men ack vad det var roligt. Syrebrist av skratt fick jag iallafall. :D HAHA saaaaA <3

Hur du använder batteri som väckarklocka:

1. Du tar en kamera och fotar din lila-svart-randiga fot tills batterierna tar slut - dvs slutar varna för att batterierna snart är slut.

2. Ta fram de nya färdigladdade laddningsbara batterierna och den nya batteriladdaren.

3. Sitter där fyra batteri så gör som jag. Håll för tre och vänd på kameran så att endast ett batteri åker ut åt gången. Då vet du att du sätter batterierna på rätt håll.

4. Bli arg på kameran för att du inte kan stänga batterilocket. Efter fem försök - använd våld. Våld löser allt. Grmpf.

5. Sätt i de gamla batterierna i den nya batteriladdaren och leta upp en jävla kontakt som råkar vara ledig. Finns där inga i hela rummet? Svälj hårt och dra ut en sladd. Oj, blev det mörkt?

6. Var nöjd med att du uträttat något tekniskt - rätt. Gör nu vafan du vill. Efter några timmar och tre apelsiner senare borde du gå och lägga dig.

7. Dröm om att din lillebror och hans kompis håller på att dränka varandra i poolen utan att du gör ngt åt det. Var det ingen rolig dröm? Öppna ögonen för att lämna den världen och bestäm dig för en ny dröm.

Hörde du det ljudet? Låter som att tusen nålar trillade ner på golvet bakom din rygg som ligger in mot rummet. Nu kommer det ngt konstigt väsande och pipande ljud. Ett ljud väldigt likt det man kan göra med läpparna samtidigt som man drar in luft. SHIT! Det är en mördare bakom dig tänker du!! Du vågar inte vända dig om utan ligger kvar och tittar in mot väggen medan mördaren står och väser. Det blir tyst. Det var nog ingenting. ........ Där var det igen! Shit, du kommer dö! När det blir tyst igen vänder du dig snabbt om och flyger upp ur sängen. Han är under den! Kollar försiktigt, men nej, där låg bara tretusen kuddar, godispapper, tidningar, undangömda saker och dammråttor. Där var det igen! Vadfan är det, tänker du!

8. Sök i rummet. Öppna den gamla läskflaskan som stått på nattduksbordet i minst två veckor, för att släppa ut den lilla kolsyran som förvånansvärt fanns kvar.

Fortsätter det låta?

9. Ta fram datorn som står snett och ställ den plant. Lyft på locket och se om den vill något.

Kom du på det?!

10. Sätt dig vid laddaren. Titta på klockan. Är klockan 4.11? Det var som fan, varför, tänker du. Blir irriterad på att ljudet dröjer längre än vanligt. Nu lät det! Du inser att det är laddaren som fräser. Oj, nu puffar det också. Shit batterisyran innuti kokar. OMG. Vad gör du nu?

11. Ta laddaren till toaletten och lägg den i badkaret. Då kan de sprängas och syran kommer i badkaret. Det känns rimligt för stunden, jag lovar. Stampa runt lite och fundera på om du ska väcka din mamma. Nej, hon kommer slakta dig. Ta snabbt ut det första batteriet. Hoppa till då ett av batterierna gör ifrån sig väldigt tydliga puff som att de snart ska sprängas upp i ditt ansikte.

12. Ta en bit papper och lägg batteriet på det. Ta ut det andra batteriet då du samlat mod. OJ! Det blev blått på pappret. Det kan inte vara bra. Ta ut de andra två batterierna och luta det läckande batteriet mot laddaren. Gå snabbt och lägg dig innan du fräter sönder och samman.

13. Tänk att du ska ringa mamma imorgon och fråga vad du ska göra med läckande batteri. Planera att ringa pappa och klaga på batterierna du fick.

Kom du på ngt?!?! Vad tänker du på? Varför hoppade du över ett andetag? Varför försöker du inte sova? Jaså, du kom verkligen på det....

Batterierna du tog ut ur kameran och stoppade i laddaren... var de återladdningsbara batterier?

Svar: Nej.

Ana-anan-nas-ananas

Idag var jag en ananas  - tuff som fan. Tydligen är ananaser det. Till skillnad från svamparna.
Jag sladdade, Jag körde in i olyckor. Älgar. Barn som hämtar sin boll. Frontalkrock med en lastbil.
Jag hade noll koll full kontroll. Eller var det kanske tvärt om.
Jag var som sagt en ananas - tuff som fan. Jag fick alltid bil nummer ett så jag var alltid först så de andra kunde ju se vad som hände med mig. Om där dök upp tre eller tjugofemton gula stolpar på vägen.
Men jag var tuff som fan. Jag var den enda som vågade krocka i 7 km/h och hänga uppochner i en bil.
Jag var en ananas.

Hidden behind the words

I'd build myself up,
And fly around in circles,
Waiting as my heart drops,
And my back begins to tingle
Finally could this be it

Jag har tappat lusten och förmågan att skriva i den här bloggen. Jag undrar varför jag har den. Man loggar in hundra gånger om dagen för att se att den inte skrivit något roligt i sig själv eller ingen annan kommenterat något roligt för den delen. Pressen att man vill kunna skriva i den. Viljan att ha något roligt att berätta så att livet inte verkar som att det står still bara för att man inte skriver något. Fast egentligen står livet ganska still. Mitt liv. Insnöad utan snö. Fastfrusen utan minusgrader. Tösnö utan vatten. Men hej, jag lever till skillnad från många andra ihjälskjutna och bombade människor i öst eller väst eller norr eller syd. Jag kan inte geografi.
I ett och ett halvt år har jag svarat alla vad jag ska göra
efter gymnasiet. Jag ska åka till USA ett år som aupair.
Jovisst, nu blev det förhoppningsvis ett halvår för att de
där på andra sidan havet har sina regler. Men dit ska jag.
Jag ska till australien också. Det ska jag se till. En liten
paus från det amerikanska livet och en liten tripp till min vän.
Min kära vän som jobbar och har lunginflammation.
Jag saknar henne mer än jag trodde var möjligt.
När de andra gör en besviken så känns hon
närmare trots alla kilometer som är oss emellan.
Fast jag är nöjd med ett halvår. Jag ska sluta vara negativ.

Fools of heaven

Vi i höör har ett annat klimat. Nu har vi ett riktigt vinterliv med stora snödrivor efter alla plogbilar. Tyvärr var jag tvungen att gå upp klockan sex imorse och fick därför se alla plogbilar köra runt då alla andra människor egentligen ska sova så att de kan hinna ploga utan massa andra bilar. Men där gick jag. Övertrött. I massa oplogad snö. Fint. Kallt. Vitt. Mysigt. Men alldeles för trött.
Imorgon är det skola. Fyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyy! Vant mig vid att gå och lägga mig 02.30 och gå upp 11.30. Nu ska man gå upp 05.30. Det går inte! Plågeri på högsta nivå skulle jag vilja säga. Men det får gå. Som jag så ofta skriver. Det måste gå.
Don't be a stranger.

Jag kunde inte sova och nu är jag snaaaaaark! Borde plugga men wtf!

Champagne supernova

Someday you will find me
caught beneath the landslide 
In a champagne supernova in the sky


The reason why

Jag borde sova men istället står Marissa i "the OC" blixtstilla och halvnaken och vill låna en tröja medan jag har hittat en underbar låt som jag förälskat mig i. Tummen upp för youtube som letar upp låten som man bara kan några ord ur. 

The reason why - Rachael Yamagata

So, steal the show, and do your best
To cover the tracks that I have left
I wish you well and hope you find
Whatever you're looking for
The way I might've changed my mind,
But you only showed me the door

So, I will head out alone and hope for the best
We can pat ourselves on the back
And say that we tried
And if one of us makes it big
We can spill our regrets
And talk about how the love never dies
But you and I, you and I know the reason why

Square one

Nattbowling med Sara och Elin. Letade parkering i en hel evighet och fick tillslut ställa oss någonstans där jag aldrig varit förut. Sen fick vi springa, iaf sara med hennes korta ben. Jag lyckades få den lägsta poängen i bowlingens historia. Samma runda som gick bäst för de andra två. De skrattade dessutom åt mig för tydligen lutar jag mycket när jag bowlar. De snackar så mycket skit. Jag bestämde mig för att skrämma dem när de skulle släppa sina klot. Det var det roligaste. Sen gick vi till bilen - jag utan jacka - i nattens malmö. De lämnade mig utanför fönstret och jag gick ensam till busstationen där ett gäng utlänningar väntade på villiga tjejer. Jag ringde Sara för att bli räddad men hon ville inte prata med mig. Jag hoppades att en liten snäll människa som kampsportar och bor i närheten skulle komma till min räddning. Icke. De slog till och med en gubbe som knappt kunde stå på benen inne på bussen och det gjorde mig arg. När jag gick hem jättesent på natten blev mina ben så kalla att de kändes varma. Jag blev rädd för jag vet att ihjälfrysa är den skönaste döden för då känner man sig varm. Det har jag iallafall hört eller läst. När jag väl lyckades komma hem - en halvtimme senare än jag sagt - var det tid att sova men det gjorde inte jag.

Jag går mot strömmen som alltid annars. Jag vill inte ha ost på min hamburgare. Jag vill inte ha ost på min hemmagjorda pizza. Att spela gitarr i Guitar Hero är roligare än att spela trummor. Gitarren slår allt. Förövrigt får jag damp på den orange saken - symbalen or whaddeva - för den funkar inte som den ska. Jag slår rätt. Det gör jag, den bara vill inte. Mamma hävdar annorlunda men henne ska man inte lyssna på. Hon serverar fett till kvällsmat så nu mår jag illa. Blörk. Vafan spelar det för roll om det är fettet som kokt ur korven om den äckliga korven och köttfärsresterna ligger i ett fettbad? Om fettet finns och smörjer hela mitt innanmäte och gör att jag inte behöver använda lipsyl på tre år så bryr jag mig inte någonstans att det kommer från korven. Gross.

Imorgon flyr jag och Elin till australien i nästan tre timmar framför sveriges största duk tillsammans med nästan 700 andra personer.

Tajmingen var inte bra idag heller. Jag behöver att det ska gå. Snälla. Jag vill inte komma till första fyrkanten.

Happy new year!

Efter en tappad pizza, släktmobbing, flera liter pärondryck, en mobbad nya zeeländare, aska i ögonen, en felsprängd raketsak, tio clementiner och en dödlig mängd skratt senare blev det helt plötsligt år 2009

Gott Nytt År!


RSS 2.0