underfeetlikeours

då och nu. rädslan att nu ska bli då. men hoppet om att nu ska bli sen. det är läskigt att titta tillbaka på alla mina texter från dåtiden. så mörka med ljusa glimtar. så mycket ont med lite hopp. är det något jag lärt mig är det att inte slösa mitt liv på mörka stunder. aldrig mer ska jag bli den personen. men man måste fortfarande våga för att vinna. det var i alla fall en sak tjejen som plockade upp mig ur träsket lärde mig. idag förstår jag inte ens hur det kunde vara så illa. aldrig mer. "livet är en lekplats" som Han säger.

exakt ett år sedan:
2011-09-15:
det är ju inte som den vassa global-kniv som snittade mitt finger. snabbt och smärtfritt. nej. det är mer som en fällkniv på extacy som köttar helt jävla okontrollerat. det värsta är ju att man hatar sig själv för att man inte bara offrar sin hand och svingar ut den genom fönstret. nej. här köttas det på tills man ligger i fosterställning på golvet och bara väntar på att någon ska hitta en. denna någon. när är det min tur att vara sådär hopplöst lycklig. så lycklig som gör de lyckliga människorna rädda att de är för lyckliga och något ont väntar dem. mmm. den känslan skulle jag vilja få uppleva. helst innan det formas en grop i mitt golv. tack.

tiden kommer aldrig igen. men den har format mig i 22 år till den jag är idag. idag vill jag stryka ett streck över 2011-09-15 och byta ut det mot:

2012-09-15:
När vinden greppade tag om ångesten som länge haft sitt näste inom min kropp. Om man inte är sig själv – vem är man då? Med ångesten ut genom fönstret blev jag Jag. Och då kom Du. Du som jag inte sett för alla smärtsamma drömmar om dåtiden. Du är nutiden. Jag är äntligen jag och du är för mig. Jag vill vara din.

oboy, back to school. fullt ös medvetslös. hur ska man hinna med livet egentligen. skola sen direkt till jobb och hemma kl 22. sen vill man ju så hemskt gärna träffa den där finisen också. och umgås med alla andra underbaringar. och träna, jösses, man ska göra DET också! två dagar i skolan och två veckor kvar till första tentan! (kanske borde köpa den där boken?!). två veckor efter det - tenta igen. inte litet test. utan stort prov. bara det är ju tillräckligt för att ansöka efter ett eremit-liv. men låt oss slänga in två gruppdiskussioner som kräver förarbete och ett projektarbete i grupp också. HERREGUD! på 6 veckor! killing me softly... men jag har klarat 1 år av 3 utan failures så ska minsann överleva detta också! och göra allt för att hinna med livet som är så underbart för tillfället. det som är positivt är att vi äntligen efter ett år har kommit till det som jag finner intressant och roligt. började tvivla på att det skulle komma. marknadsföring och designa en tjänst. ledarskap. intressanta saker må jag säga!

 

trots att denna press skulle kunna få vem som helst att vilja gräva ner sig har jag en sådan glad känsla i kroppen. typ oövervinnelig. vad har jag att klaga över. skolan är äntligen intressant. jobbet består trots jobbiga stunder av tre underbara 1åringar som verkligen är just underbara. tre "likadana" men ändå så olika och jag har haft äran att vara en del av deras liv det senaste året. från nattjobb liggandes i en säng med bebis på armen till att de nu är så sjukt medvetna, roliga charmtroll som ränner runt längst möblerna! min kärlek till bebisar har växt och jag är sjukt glad att jag fått lära mig allt jag lärt mig. trodde aldrig jag skulle lära mig ta hand om trillingbebisar...who could have known? och det där att jag hittade mig själv efter mycket om och men och skit de senaste 1,5 åren... det bästa som hänt. utan en själv - vem är man då? jag är glad.