disktrasa

Kan man annat än älska dem?! EHNÄ! <3

Jag äter alltid disktrasa, för disktrasor... dom har aldrig nånna rynkor. Så då tänker jag att om jag äter disktrasor så kommer jag inte heller få nånna rynkor


http://www.youtube.com/watch?v=dzhpQF9Cz9k&feature=related


som gadden i huden

Jag efterlyser mitt minne. Jag har blivit helt disträ? Jag vet inte om jag vet vad ordet betyder men det passade där som gadden i huden. Glömde min väska med mitt bankkort och pass på jobbet igår så det var bara till att dra dit idag för att hämta den. Det utvecklades till Wegas köttbullar, potatis och brunsås, snabbmobbning i kors, tröstande/mobbande kramar åt höger och vänster och en diskussion om varför skånes djurpark inte har igelkottar och ekorrar. Trevligt med andra ord. Ovanligt att jag tjatar på om jobbet. Nej, förlåt för det. Men det är där det lilla i mitt liv som händer händer.

Efter det gick jag till gina tricot och köpte ett svart långt linne... gick till tåget och behövde oundvikligt använda tågtoaletten. Tror ni jag var rädd eller så? Afan! Efter alla berättelse om hur dassdörrarna öppnas när man sitter där så var jag ju inte lugn direkt. Men dörrarna hölls stängda vilket ju bara var helt DANDY!
Jag gick och satte mig och löste sudoku på det där jobbiga viset genom att skriva massa siffror i samma ruta som jag tidigare inte förstått! När det är typ en minut kvar till Höörs station så säger de i högtalaren att någon glömt en påse med innehåll och att den finns i den bakre vetintevaddetheter. Jag insåg direkt att jag glömt min gina tricot-påse på toaletten. Så det vart ju bara till att gå ett antal varv fram och tillbaka i den bakre vagnen för att hitta vetintevaddetheter och få tillbaka den. Tacka gud för det!

OCH när jag satt där och löste sudoku så var tåget helt öde typ men vid stolgruppen bredvid min satt en tjej. Förlåt men vafan? I 20 min satt hon och fotade sig själv. Jag klarar inte av sånt. Antagligen för att jag själv inte klarar av att fota mig själv inför folk. Jag vågar ju knappt fota ett träd när folk går förbi. Leendet blev bara falskare och större och plastigare (plastigare?) efter varje minut. När det var så stort att jag hörde salivsmaskande dog jag en aning! När sen plutmunnen kom kan jag bara tacka mig själv att jag glömt min ginatricot-påse på den kisstinkande toaletten. 

6 ess

Superkrafter: Igårkväll tittade jag på Bolt och insåg att jag också vill ha superkrafter. Äsch, jag skulle ändå inte vilja ha laser-ögon eller ett mästerskall förresten. Men något jag skulle finna väldigt bekvämt är att kunna, med en tanke, släcka en lampa. Jag försöker var och varannan dag men än så länge har det inte funkat. Ja, förutom den gången Henrik släckte lampan exakt när jag tänkte tanken, men inte ens jag anser att det kan räknas. Någon gång kanske det går. Någon dag. Den tanken är mitt liv. En dag händer allt. Jag bara undrar var i kalendern den dagen är.

Smärta: Jag har antingen en inflammerad tårkanal, eller en inflammerad ögonfranshårsäck eller något annat äckligt som jag inte vill veta av. Men rött, varmt, svullet, smärtigt och det femte tecknet på inflammation som jag aldrig kommer på finns där och det gör oooooont.

Skratt: Idag satte jag ner min matbricka för att Henrik skulle kunna krama mig. När kramen var över tog jag upp kniven från matbrickan. Inte förrän jag höll i kniven reagerade jag på vad jag hade gjort och började skratta och slängde tillbaka kniven på brickan. Folk säger att jag är sjuk i huvudet. Undrar varför.

Suck: Jag gick från jobbet utan min väska och i den låg både mitt pass och mitt bankkort. Nej, jag har inte skaffat id. Nej, jag har inte skickat in foto till körkortet. Så imorgon får jag vara så snäll att åka tillbaka och hämta den. Men det gör inte så mycket, för museet är typ den bästa platsen. Där trivs jag som fisken i vattnet. Eller som vattnet i fisken.

Snack: Jonas frågade om han får adoptera mig. Jag sa, självklart. Fast jag har redan den bästa pappan, så det kan bli jobbigt.

Skutt: Jag har fått mer jobb, bland annat juldagen. PENGAR på det! Jesper hävdar fortfarande att jag ska vara jultomte på "julpåslottet" Jag hävdar inte det.

säg ingenting till mig

Jag sitter och lyssnar på melissa horn. Det har jag gjort nu i tre timmar. Hon sätter ord på känslor som ingen annan kan göra på ett så fint sätt som hon. Skulle jag förklara skulle det bara komma ut som stora bokstäver, svarta bokstäver och flödande saltvatten. De senaste timmarna har varit bra och dåliga. Som mitt liv. Det gör ont så fort jag tänker på vad det egentligen är för liv jag lever. Melissa Horns ord gör ont så fort de formar en mening i mitt smärtande huvud. Folk klagar på sina liv men många av dem vet inte hur lyckliga de är. Folk som vaknar med en arm om sig. En arm som inte är en av de två. Folk som ser det finaste ansiktet när de slår upp ögonen på morgonen. Folk som kan sträcka ut sin vänstra hand för de vet att en högerhand kommer fatta den. Folk som bara kan höra små ord som betyder allt. Tänk att ni kan klaga. Ni vet inte. Att vakna och se ett rum fullt med saker överallt men som ändå känns som den ödsligaste grottan. Att slå upp ögonen och aldrig se dem speglas i två andra. Ni vet inget. Ensamhet är värst och när jag ser er gå där vänsterhand i högerhand känner jag bara att livet verkligen försöker slakta mig långsamt. Som sagt, kinden i gruset med livets stora skostorlek stampandes på mina kindben, lungblåsor och hjärtklaffar. Ni förstår inte ensamhetens övertag. Inte som jag.


RSS 2.0