Out of order

Ibland hatar jag felkopplingen i min hjärna. Vid tillfällen där den inte kopplar vem människan jag tittar på är. När nerven som ska dra upp mungipan inte fungerar. När stämbandet inte hänger med i svängen så att ett ord på tre bokstäver kan komma ut. Nu funkar stämbanden och ett annat ord på tre bokstäver kan komma ut. FAN. Socialt jävla handikappad. Felkoppling.

sara. säger:

man gör alltid det. de finns typ aldrig någonting man inte ångrar.


Take the shackles off my feet so I can dance!

Jag börjar på panik av mitt hårfällande. Det skulle ju ha med stress att göra. Efter en otroligt kul och ostressig vecka trodde jag att det hade minskat men fan inte. Min hästsvans känns jätteliten och jag hoppas till tusen att jag inbillar mig. Det börjar skrämma mig nu. På riktigt. Fick tipset att skita i allt. Men det kan jag inte. Jag skiter i allt för stunden men sen kommer jag till den stund då den seriösa människan i mig tar över och jag känner att jag måste göra allt jag skitit i. Och ja, då är det ju ännu stressigare.

Men den äckliga försöksrapporten i biologi breddning som förföljt mig med sin äckliga existens som ett svart skotthål på min annars obefläckade själ är nu gjord. Fem timmars slit för två och en halv sida. Så j*vla skönt och nu ska jag inte tänka alls på den mer förrän på torsdag. Så det så! Nu ska jag åka till min faderkaka, övningsköra imorgon och försöka tänka som Henrik för det kanske var ett bra tips jag fick där. Värt att prova i alla fall. Sen ska jag åka till jul på slottet och leka paparazzi.

Värt att nämnas är också att jag klarat av 4 låtar på hard i Guitar Hero. Jag förstår inte hur människor kan. Nu vill jag testa trummor.

Peace in your ass fella'!

Take the shackles off my feet so I can dance

Cause I don't know

För första gången har en vänlig kvinna rotat i min mun. Och nu har jag slutat dricka läsk och juice, tjoff. Vill ju inte gå runt med mer genomskinliga tänder. Någon kan ju bli rädd. Och vem är jag till att skrämma folk?


Vänskap är en själ som tagit boskap i två kroppar


Another winter day

Idag var chill. Besök av "koll på cashen". En lektion. Saco-mässan i malmö ngn timme. Hänk med David till tropikhuset som det visade sig att jag hade varit på under min praktik. Men det var trevlans ändå. Spontanitet var inte i överflöd bland andra. Imorgon ska jag chilla med Elin i Malmoe. Vi ska gå i affärer, frossa i mat och godis och se twilight på bio och mysa i malmoe som bara vi kan. Idag har varit en mycket glad dag. Och jag har fem stjärnor på medium i Guitar Hero på alla låtar utom fem. Det du. Gå och lägg dig nu. Godnatt.

Another winter day,
has come and gone away,
In either Paris and Rome,
And I Want To Go Home,
I miss you, you know

Dreams

Dispans från redovisningar kan komma högst lämpligt och med underbar tajming. Ungefär som när man inte är förberedd och sitter som på nålar. Dessutom var det utdelning av kondomer för tydligen borde alla sluta med p-piller. Förstör vattnet och miljön och får pojk-fiskarna att bli flickiga. Tänk på det alla. Vi vill ju inte ha för många feminiserade varelser här i världen.

Något av det mest retfulla som finns, något av ett ilandsproblem egentligen, är när man provat ett klädesplagg, stått i kö i sjutusen år, kommer fram, tar fram kortet och den där fruktade men förträngda meningen kommer.

- Legitimation tack!

Wtf!? Jag har inget legg, jag har inte vett nog att lägga pengar på ett. Och passet tänker jag inte visa för världen! Man får så snällt gå ut ur kön och hänga tillbaka plagget och gå skamset därifrån empty handed. Jobbigt läge.


Ännu störigare är det att missa tåg och bli omkörd av personer som allra helt skulle sett en. Att tåg ska vara försenade och hälften så långa som de borde vara gör saken något sämre. Sedan har folk inte vett nog att förstå att tåget inte bara rivstartar medan folk håller på att går på. Istället ska det vara så jävla nödvändigt att knuffa sig fram. Så nödvändigt att man kan putta en artonårig flicka som mig så att jag flyger ner på spåret. Panik. Inte bryr de sig heller. Sedan går tåget sönder och kan inte börja rulla på en halvtimme. Fast lösningen är en "liten" söt biljettkontrollant som nog var ny. Hans sprudlande leende, noga studie av ens underbart fina skolkort (not) och glada kommentarer är allt som behövs för att ens eget leende och obefläckade själ ska visa prov på sin närvaro!

Fler söta glada biljettkontrollanter som heter Adam! :] De behöver ju inte alltid heta Adam dock. Men Adam var min idol.


Thinking bout every little thing we ever did crazy
Sipping on that memory lane
That lane never closes, seven days of the week
I can drive in my sleep

cause I've got dreams of love and I love you
I know you feel the same way too
I feel your spirit when you're near me and when you're away
Somehow, somewhere I'll see you again
But until then I've got dreams of loving you

Follow through

Jag sitter uttråkad på tåget. Varje morgon. Varje kväll. Varje dag. Dörrarna öppnas och jag stiger ut i den nu frysande kylan. Kinderna får en rosigare nyans för varje sekund som går. Nosen ska vi inte tala om. Jag är smått stressad över att jag vill komma hem. Jag går vägen som tar några sekunder mer än 15 minuter. Vägen som jag går varje morgon. Varje kväll. Varje dag. Jag öppnar den röda dörren och får värmeböljan över mig. Det känns bra. Nosen mår genast lite bättre. Hoppet kommer över mig. Kanske har något hänt i cyberspace. Kanske har Den skrivit. Jag tar sju stora snabba steg uppför trappan. Jag tar tre steg i taget. Förväntningarna stiger för varje ansträngande steg. På toppen är jag alldeles för andfådd för att det ska kännas duktigt. Jag skakar på huvudet och suckar. Hämtar andan och går in på mitt rum. Jag trycker på knappen. Jag skriver ordet. Jag kommer in. Det bara måste ju ha hänt något.... Sidan öppnas...

och det har inte hänt ett skit.


The words you say to me are unlike anything
That's ever been said
oh what you do to me is unlike anything
That's ever been
Am I too obvious to preach it?
You're so hypnotic on my heart

Fields of gold

So she took her love
For to gaze awhile
Upon the fields of barley
In his arms she fell as her hair came down
Among the fields of gold

Will you stay with me, will you be my love
Among the fields of barley
We'll forget the sun in his jealous sky
As we lie in the fields of gold

Many years have passed since those summer days
Among the fields of barley
See the children run as the sun goes down
Among the fields of gold
You'll remember me when the west wind moves
Upon the fields of barley

Belief

Imorgon fyller min mor 42, grattis på henne. Så imorgon bli det tårta och sen tänkte jag åka till min pappa och syster så att detta dåliga samvete kan stoppas. För äntligen har jag tid! De här helvetesveckorna är över och det med ett stort jäääävla glädjevrål och ett högt jäääävla glädjeskutt!! Fyfan för det. Kom fram till idag att jag jobbar bäst under press men inte under stress. Har jag ingen press att skriva ngt som snart ska lämnas in så går det inte att ta tag i. Men är det för mycket stress så blir jag helt paralyserad. Jag har alltid varit den som är sist som alla står och väntar på. Kommer ihåg på högstadiet när alla stod bredvid mitt skåp och stressade mig. Då stod jag bara där och kunde inte göra ngt alls och då sa jag alltid att jag inte fungerar i stressade miljöer. Och nej. Jag gör nog inte det. Som grädde på moset så har jag tappat all tidsuppfattning whatsoever. Innan var jag i tid. Nu är jag senare och senare men tänkter oftare och oftare..det löser sig. Men plötsligt händer det.

Satt mitt emot en psykisk instabil tonåring i revolt och hennes mamma på tåget...Det var en intressant upplevelse. Ville gärna slap-a till ungen och säga "väx upp". Började med att hon vägrade vänta på att folk skulle hinna gå av innan hon tryckte sig in. "Det skiter väl jag i. Tror du att de utomlands står och väntar på att alla ska gå av?". Ehh? Sen började hon tjabba med sin mamma som bara ignorerade henne. "Mamma? Mamma? Mamma? Varför är du sur blablabla" Sen höll de på att tjabba länge sen började hon böla mitt på tåget. Sen när de skulle av skulle hon av först så hon puttade iväg sin mamma på en annan dam. Alla bara What? Helt wicked unge!!

Insåg på tåget att jag är i Afrika när vi har nationella i Engelska B. Lätt fiskigt! Men vad kan jag göra nu liksom? Platsen är redan bokad...Så får väl sitta i lejonflocken och skriva engelska.

Det är stjärnklart ute och jag lever och jag måste städa mitt rum för imorgon hälsar den mycket renliga och prydliga Elin på hemma hos mig för första gången och vi har ändå umgåtts i snart tre år. Lyckat.

belief is a beautiful armor
but makes for the heaviest sword
like punching underwater
you never can hit who you're trying for
some lead the exhibition
and some have to know they tried
it's the chemical weapon
for the war that's raging on inside
oh, everyone believes
from emptiness to everything
oh, everyone believes
and no one's going quietly

Release me

Den här veckan har inte varit nådig. Den är inte nådig. De tre sista veckorna har inte varit nådiga. Skolan är inte nådig. Nu undrar jag vad ordet nådig betyder. Trodde inte jag skulle överleva den här veckan när jag i måndags var så stressad att jag inte tyckte att jag hann äta kvällsmat. För bra. Men nu är det i alla fall bara ett engelskaprov kvar och ett arbete som ska villa bort sig i cyber-space. Alla pilar kommer flytta sig. Jag vet det och det förstör allt. På riktigt. Jag tycket inte längre om pilar. De pekar på ett håll som betyder att det inte sker åt andra hållet. Men varför inte. Vad är det för fel med att gå i motsatt riktning än vad alla andra säger. Det undrar jag.

Jag var för stressad igår för att trycka på de tangenter som jag egentligen ville trycka på. I stället tryckte jag på dem bokstäverna som motsvarade 4 rader om min slutsats efter att ha ätit mackor med stefan. Här kommer det jag egentligen ville skicka ut i bloggvärldens mysteriska sfär:

Idag när jag gick hem i motvind, rosiga kinder och med regn på ögat  kom jag att tänka på hur mycket jag egentligen saknar. Människor, platser, traditioner som förr bara var. Men som inte längre är. Platser som man inte längre besöker. Personer som inte längre finns ett stenkast bort. Personer som man inte längre har någon kontakt med. Saker som man förr gjorde men som man inte har tänkt på på flera år. Det saknar jag ikväll under all stress.

Jag saknar att jag, pappa och syster varje sommar åkte till Tosselilla. Jag saknar att jag aldrig vågade köra de där läskiga radiobilarna. Jag saknar känslan som jag fick de åren jag faktiskt vågade och sedan inte ville sluta.
Jag saknar att vi också alltid en gång om året, en ruskig, regnig och grå dag körde till Malmö som var såååå lång bort och besökte Muséet. Idag förstår jag inte vad som var så kul, för idag är det bara djuravdelningen som är rolig men den minns jag bara som alldeles för kvav och att jag bara ville upp därifrån så fort som möjligt.
Jag saknar tjejen och grannen och min bästa vän Therese. Inte för att jag minns hur hon var, vad vi gjorde eller hur hon såg ut. Men jag minns att vi var bästa vänner och jag minns att hon flyttade till Småland. Jag har kvar breven och jag minns att det var min tur att svara för sådär tio år sedan. Jag minns att jag ångrar mig.
Jag saknar Ismo, den underbara schäfern som vi hade och som gavs bort mot min vilja. Jag saknar att sitta i badkaret med den smutsiga lika-stor-som-jag-hunden med allt pälsvatten. Även om det idag låter grymt äckligt. Jag saknar en stor hundkram. Jag saknar inte hur han behandlade dig.
Jag saknar känslan av att spana mot skogen och sedan se en grå fläck på fyra små ben springa mot mig. Min katt.
Jag saknar tiden då jag och syster låg i vår våningsäng och varje kväll skrek: "Pappa, kom och natta oss". Jag saknar den stunden då han varje kväll gav mig en godnattkram och hur jag varje gång kramade han "jättejättejätte"hårt och vi samtidigt gjorde ngt konstigt ljud som ingen av oss kan komma ihåg.
Jag saknar alla som har flyttat. Jag saknar telefonsamtalen "hej, ska vi gå en runda". Jag saknar Stephanie. Enormt.
Jag saknar att kunna gå in på min systers rum för att se vad hon håller på med när jag är uttråkad. Jag saknar att kunna slå mig ner i hennes stora säng och titta på film med henne långt in på natten.
Jag saknar dig.

Jag saknar mycket som jag egentligen aldrig tänker på. Jag tror jag saknar dåtiden för att framtiden är så oviss och för att tåget jag sitter på susar fram snabbare än X70000. Och det faktum att fler och fler stiger av tåget och tar nya vägar medan jag sitter kvar på samma plats gör mig nervös och ont. Jag vet inte min slutstation och jag vill inte veta. Men jag vill vara säker på att mitt tåg tar hur många passagerare som helst och att även de som oväntad och oplanerat utan biljett hoppat på - inte blir avslängda.


I am a rolling wave without the motion
A glass of water longing for the ocean
I am an asphalt flower breaking free but you keep stopping me
Release me

Panic at the disco

Om det inte ser likadant ut så kan det inte smaka likadant heller!

Man kan inte ha marmeladen under osten!
Man kan inte ha ketshupen under skinkan!
Man kan inte ha smöret på fel sida på knäckebrödet/mackan!

Om det inte ser likadant ut så kan det inte smaka likadant heller!

A big fish in a little pond

Either I feel like a small fish in a big ocean or I feel like a big fish in a little pond.

Den här söndagen har varit det tråkigaste. NäringsvävAr och skogsbränder gör mig stressad och uttråkad. Samhällsprov puts me six feet from the edge. Engelskaprov throws me over. Hurtful som nu spelas för 50ionde gången idag står på repeat och kan inte komma loss. Snart är det hurtful. Den här söndagen har varit så enerverande tråkig att jag till och med blivit irriterad på Sara, så irriterad att jag loggade ut från msn för att kunna koncentrera mig. Egentligen för ingenting. Hon ska alltid ha rätt. Och det ska jag med. Krock. Idealet för en killes utseende för mig har vi också kommit fram till. Bilder och personer. Och det är ju av självklar betydelse för världen. Mitt liv känns som en otrolig betydelse för världen. Inte. Men jag ska göra gott. På ett vänster.

Either I feel like a small fish in a big ocean or I feel like a big fish in a little pond.

You might be a big fish
In a little pond
Doesn't mean you've won
'Cause along may come
A bigger one


Hurtful

Dåliga bortförklaringar och wajnare är något av det värsta på den här planeten. Jag klarar inte av människor som hittar på ursäkter för allt. När det dessutom är en så dålig bortförklaring att jag bara inte kan gå på det vet jag inte vart jag ska ta vägen. Bita sig i läppen kan man göra. Kan folk inte bara stå för vad de vill och inte vill och bara ut med språket?! Okej, jag säger inte att jag är perfekt och inte kommit med någon kass ursäkt någongång men jag har varit arg på mig själv varje gång och har nästan börjat bli för ärlig.

Nu är jag är säker på att jag vill jobba med djur. Jag vill ha djur. Jag vill resa och se djur. Jag vill hjälpa djur. Jag vill skydda djur. Jag vill vara ett djur. Djur wajnar inte och de kommer inte med dåliga bortförklaringar och de förstör inte medvetet sin egen miljö. De verkar vara ärliga individer som tar dagen som den kommer och gör det bästa av situationen. Vi borde bli mer som djuren istället för att plåga ihjäl dem.

Almost 60.000 sheep were transported in extreme heat for more than 70 days because Saudi Arabia would not accept the sheep because they were suffering from a virus. More than 5.000 sheep died of heat stroke and stress before the survivors were finally unloaded to be slaughtered in Eritrea.
Besök Malmö Muséers hotspot-utställning and get a grip!


I used to laugh it off
I used to look the other way
I used to save them troubles for another day
I kept my fingers crossed
I used to never take the blame
I'd pull a sunshine story in a pouring rain
The more I had to change I'd just stay the same

You don't know what you got till you're missing it a lot
I had to go throw it away
I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful
What I'm going through is hurtful


Jag väntar på ingenting och allting. And it is pretty hurtful.

This is a bump in the road

Jag har tappat det här med blogganden. Kan man tappa något man aldrig har hållt i. Kan man tappa hopp? Jag har aldrig hållt i ett hopp och känt hur hoppet sakta men ändå för snabbt glider ur min hand för att sedan slå emot kullerstenen en meter i riktning nedåt. Kan man då tappa hoppet? Kan man då tappa förmågan att blogga? Jag har ju aldrig hållt en förmåga i handen.

Idag har jag trotsat regnet och gravitationen som är alldeles för stark just på den platsen där min säng står. Åkte till billeberga, till elin och vi gjorde projektarbete och studerade lagar. På tal om lagar sa Eskil, ministern att en lag som förbjuder sex med djur ska införas. Hurra. Inga fler hästpenetreringar och grejer! One step in the right direction.

Elins familj är underbart mysig men jag kan icke riktigt förstå det roliga med wii. Stå och svinga sin arm och se hur ngn på en skärm kastar ett klot som alltid svänger åt vänster. Var är det roliga? Guitar Hero for real säger jag fortfarande.

Jag är stressad och vet ínte riktigt vart jag ska ta vägen. Orkar inte ta tag i saker och ting. De är för många helt enkelt. Det är fel att man ska vara så stressad över skolan att man känner att man är för stressad för att träffa sin pappa på typ två månader. För jävligt egentligen. Men det kommer en dag då jag tar tåget för att säga hej till min faderkaka. Rather sooner than later. Jag hatar dåligt samvete.

Jag tror inte jag någonsin har haft så skumma och roliga samtal sen jag lärde känna sara. Sms där man skriver "Kroppsvätskor" eller "Rövskav" har aldrig varit så normalt som nu.

sara. säger:

kasslermamma!

hasse. säger:

kebabbrutta!

sara. säger:

klita!

hasse. säger:

tygla dig!

sara. säger:

snopphållare!

hasse. säger:

penisböjare!

sara. säger:

anussmörjare!

sara. säger:

anna tycker vi är golliga mot varandra!

sara. säger:

putti!

hasse. säger:

klart vi är vaffan. regular sweet-talk ffs : D

sara. säger:

haha, ja vi vet båda två att penisböjare och anussmörjare EGENTLIGEN betyder åh vad jag tycker om dig du är så söt!


If  a bird can sing with a broken wing
you'll learn to bend when the wind blows
it leaves me fall, but the trees stand tall
this is a bump in the road


Fireflies

Igår...bäst...göra om det. yes?
Idag...matte D prov. not good!
Imorgon...fem timmars uppsatsskrivande..oh no!
Lördag..utställning med elin? I hope.

Jag är tom på ord.


Like autumn turns leaves, winter will breathe, cold on our necks, snow in our paths.
Wherever she goes, all that I know about us is that beautiful things never last,
That's why fireflies flash.


PS: Varför måstte varenda skolarbete ha en lång diskussion? Kan vissa saker inte bara få vara? DS


Matters of the heart

"Idag tog jag en banan. Jag skalade inte den innan jag tog en tuggah".

Nu ligger jag på två madrasser fulla med chips och kinapuffar. Jag, inte madrassen. Fast det skulle vara härligt i och för sig. Sara ligger bredvid och träffar några fina toner :P

Vi har pluggat matte och skrivit manus inför missvisande samtal. Nu ska vi in och käka "nattamat" för sånt gör Sara.

Vi är duktiga och du kommer före kinapuffarna på min lista. Även om jag nämnde dig efter både dem och chipsen. Mohhaa.

Ha det bra förfannnn!

"Jaaa, eeeeh du ringde mig så ringde jag dig men sen ringde du inte mig då därför tänkte jag att jag ringer dig igen!"

"Man kan fan inte konversera via msn, det är fan inte hälsosamt"

I wish that I had the power
To make these feelings stop
I lose all self control
In matters of the heart


Beautiful disaster

Okej, kanske fler än min syster som blev förvirrade igår när jag skrev att jag överlevt denna veckan också. Nej, veckan är inte slut. För mig var den det ur skolsynpunkt. De jobbiga sakerna som plågat min hjärna denna vecka var avklarade. Förklarat.

Jag och Sara har nyttjat sprit något fruktansvärt idag. Inte munnen. Händerna. Bakterieodlingar och smittoöverföring heter biologi breddning. Det enda som gör det roligt är Sara. Som med massa annat. Jag råkade trycka för hårt tre gånger och sara hällde handprit på bakterierna vi skulle odla. Antagligen inte en superbra sak. Haha. Fast allt fingergos var trevligt (när vi 35 ggr skulle överföra bakterier mellan varandras fingrar).

Efter skolan fotograferade vi vid det sjukt stora trädet jag gått förbi varje dag men aldrig riktigt lagt märke till. Förlåt trädet. Sara tog en mycket fin bild som nästan dödade oss av skratt. Raderad. Inte stannade hon där nej. Såklart ska hon gå med rumpan  i vädret hela vägen hem. Har inte skrattat så mycket sen jag vet inte när! Fast jag försöker lida med henne. Vi gick ju faktiskt förbi människor. Snuttan!

Andreas och Filip har tagit sönder min dator. Det var längesen men jag har inte kollad disk-saken förrän nu och den går inte att få ut. Datorn piper fruktansvärt ibland. Jag blir ledsen i ögat.

I skolan kom jag på att jag gjort saker som jag alltid tänkt att jag aldrig har gjort. Inte bra. Men det gör ingen skillnad. Jag lever.

Beautiful disaster


It's times like these

1) Jag överlevde den här veckan också. Det är något av ett under ur många perspektiv. Dels har vi de alla miljontals enerverande uppgifterna som skolan med glädje delar ut för att vi stackars satar ska vilja rusa ut ur skolan skrikandes. Dels har vi mina små abstinensbesvär. Och dels har vi mina 2 trasiga cyklar som gör att jag måste gå upp tidigare och komma hem senare. Det är mer negativt än positivt. 

2) Sara fick mig ännu en kväll att asgarva. Hon börjar berätta om att hon kommit på varför hon har ont av sin ring, för att hon tvättar den två gånger per dag. Sara hade en ring på fingret idag. Det brukar hon inte ha. Därför trodde jag att det var den hon pratade om och förstod absolut inte varför hon tvättade den två gånger per dag. Sen kom jag på att hon menade den i flabben. Hela samtalet blev helt plötsligt sjukt roligt. Me like som vanligt.

3) Abstinensbesvär. Nu börjar även abstinensbesvären efter clementiner komma. Min motståndskraft mot olika saker och ting måste vara mycket liten.

4) En fransman, en medelålders fransman blev vän med mig på facebook. Jag frågade varför. Ett misstag.  Men han tyckte att vi lika gärna kunde fortsätta vara vänner. hmm. Hans misstag omvandlade han till face-chatt (ja, vad ska man annars kalla det, kom på något bättre..) med ständigt jobbiga komplimanger. Slisk? Han kan gå i högre klackat än jag. "Tänk att du är Julia Roberts så går det". Ehh? Nej, inte normalt, utan när han spelar teater.

5) En sliskig fransman har nu utökat face-chatten (fortfarande) till att skriva kryptiska meddelanden på franska. Jag sa faktiskt att jag bara kan räkna till tio. Inte läsa hela meddelanden. Kajsa ska översätta men det handlade om att ta drinkar utan ett tangentbord. Det gör mig rädd. Varför alltid sliskiga äldre män från utlandet som tycker att man har fina ögon och att alla svenska flickor är vackra. Han kanske skickade fel...?

6) Ogjord läxa som vanligt. Sådant verkar livet vara.

7) Försök översätta "Jag ska på vernissage på söndag" till engelska. Inte det lättaste.

8) Jag ska sova över hos Sara någon dag. Det ska bli sjukt roligt. Jag tycker om henne. Så här mycket.

9) Det är bra med en syster. Det är bra med en underbar syster. Det är bra med min syster. Vi byter jackor. Det är också bra.

10) Tydligen är jag kontaktsökande. Det säger min lärare. Det är tydligen därför lärarna tittar på mig när de pratar. Sätter sig på min bänk och tittar på mig när de presenterar sig för klassen till exempel. Men jag kan acceptera det. Kontakt är positivt. Och om det inte syns på utsidan att jag sitter och tänker på annat och är uttråkad så är det väl bra. Antar jag.

It's times like these

Har ni förresten tänkt på att om man går själv på stan, går upp jämsides med ngn annan och håller deras fart och typ låtsas som att man inte går på stan själv. Då saktar de ner farten. Varför? Vad är det som är så hemskt att gå en meter ifrån någon på en trottoar? Testa. Värt att tänka på. Kontakt är positivt.


You make it real

Mmmmm
There's so much craziness, surrounding me
There's so much going on, it gets hard to breathe
When all my faith has gone, you bring it back to me
You make it real for me


Äntligen får man den dagliga dosen av Sara. Den behövs mer än du kan förstå!
Dagens skämt var sjukt dåligt men fan så bra. "Hemuppgifter s.60, skriver sara på s. 60 med rubriken Hemuppgifter". Ännu roligare blir det när hon måste förklara sina skämt och ännu roligare blir det efteråt då vi inte kan sluta skratta. Du är söt och underbar!

Jag blev bjuden på vernissage på muséet bland alla andra viktiga människor. För det gör mig också glad.

Sara har fått mig att fundera över vad Julmust smakar. Hoppas någon vet.

Godnattpanik!

You make it real for me!


Save a place for me

Idag har Stefan gjort min vägg fin, eller egentligen jag men jag är inte så händig med hammare och spik så det skötte han. Åtta fina svartramade tavlor med djurmotiv på min fula vägg är bäst.

Jag har än en gång spunkat på folk som inte gör som de sagt. Här sitter jag och väntar men inte dyker personen upp. Nej. Så gör man inte. Förlåt-smset kommer väl imorgon som vanligt. Dubbelsuck.

Jag har panik över skolan. Lovet är slut. Pluggat har jag inte gjort av en betydelsefull mängd. Prov i ekologi, prov i matte D, Nationellt prov som betyder att jag ska hålla ett tal som jag precis knåpade ihop och tanken är väl att jag ska kunna det också. Oförståeliga kemiuppgifter ska (inte-)göras, engelska ska läras in. Som sagt. Panik.

Sara har pratat lyckligt och därmed skrapat lite på min tidigare obefläckade själ. Men det ska lösas. Punkt slut exclamation point. Det ska gå. Det har sara och jag bestämt. Så det så.

Vi har pratat cravings och jag kom fram till att jag vill ha stor fet jävla kram av dig. Det ska också funka.

Allt ska funka och även paniken ska upphöra och min suddigt (o)befläckade själ ska förbli eller återbli obefläckad.

Save a place for me!

Förresten är Tracy Chapman en kvinna för alla er som också trodde att det var en grupp på två gubbar. Nej okejdå, det var bara jag.                                                                                                                 



Seize the day

Idag var en underbar dag. Vad kan en dag med lyxsällskap i form av min alldeles speciella blåmes annars vara? Underbart som sagt. Jag lyckades för första gången göra ätliga pannkakor (plättar). Go me! Sen gjorde vi oss skogsmulliga och jag tog återigen på mig min rosa tantmössa för att bege oss ut i skogen. I höstlöven pratade vi om allt värt att prata om. Ventilering exclusive kallar jag det. Jag hittade omedvetet på uttrycket stenhundratalet.  Goda plättar, äppelmos rinnandes på kinden och oboy på byxan. Kladdigt som bara jag kan göra det. Fotografering och snubblingar är livet. Film och nostalgi på hög nivå.

Till Kajsa:
"I'm no picnic" och  "Jag har en pick i mitt ansikte" : P

Tack för dagen YOU! <3


RSS 2.0