underfeetlikeours

Imorgon fyller min mor 42, grattis på henne. Så imorgon bli det tårta och sen tänkte jag åka till min pappa och syster så att detta dåliga samvete kan stoppas. För äntligen har jag tid! De här helvetesveckorna är över och det med ett stort jäääävla glädjevrål och ett högt jäääävla glädjeskutt!! Fyfan för det. Kom fram till idag att jag jobbar bäst under press men inte under stress. Har jag ingen press att skriva ngt som snart ska lämnas in så går det inte att ta tag i. Men är det för mycket stress så blir jag helt paralyserad. Jag har alltid varit den som är sist som alla står och väntar på. Kommer ihåg på högstadiet när alla stod bredvid mitt skåp och stressade mig. Då stod jag bara där och kunde inte göra ngt alls och då sa jag alltid att jag inte fungerar i stressade miljöer. Och nej. Jag gör nog inte det. Som grädde på moset så har jag tappat all tidsuppfattning whatsoever. Innan var jag i tid. Nu är jag senare och senare men tänkter oftare och oftare..det löser sig. Men plötsligt händer det.

Satt mitt emot en psykisk instabil tonåring i revolt och hennes mamma på tåget...Det var en intressant upplevelse. Ville gärna slap-a till ungen och säga "väx upp". Började med att hon vägrade vänta på att folk skulle hinna gå av innan hon tryckte sig in. "Det skiter väl jag i. Tror du att de utomlands står och väntar på att alla ska gå av?". Ehh? Sen började hon tjabba med sin mamma som bara ignorerade henne. "Mamma? Mamma? Mamma? Varför är du sur blablabla" Sen höll de på att tjabba länge sen började hon böla mitt på tåget. Sen när de skulle av skulle hon av först så hon puttade iväg sin mamma på en annan dam. Alla bara What? Helt wicked unge!!

Insåg på tåget att jag är i Afrika när vi har nationella i Engelska B. Lätt fiskigt! Men vad kan jag göra nu liksom? Platsen är redan bokad...Så får väl sitta i lejonflocken och skriva engelska.

Det är stjärnklart ute och jag lever och jag måste städa mitt rum för imorgon hälsar den mycket renliga och prydliga Elin på hemma hos mig för första gången och vi har ändå umgåtts i snart tre år. Lyckat.

belief is a beautiful armor
but makes for the heaviest sword
like punching underwater
you never can hit who you're trying for
some lead the exhibition
and some have to know they tried
it's the chemical weapon
for the war that's raging on inside
oh, everyone believes
from emptiness to everything
oh, everyone believes
and no one's going quietly