underfeetlikeours

den här veckan har jag upplevt de bästa två dagarna på två år. hur i helvete det gick till vet jag inte. jag förstår ingenting. men jag vet och förstår att de kommer förbli de två lyckligaste dagarna och dagarna som följer kommer bli de svåraste.

saker som jag bett gud om gick i uppfyllelse. kanske för att jag ska inse att jag önskar mig fel saker. men jag försöker suga upp lyckan. för en gångs skull leva i dået och inte i nuet. jag vet inte vad jag gör. jag är inte normal.

men åh! gud, fortsätt uppfylla önskningarna. ge mig ett lyckligt slut?