Fredag den 13de, vem sa att det var en otursdag?

Fredag den 13e var ingen otursdag.
Hålet i armen lagades med ett plåster. Ett plåster gör så mycket. Bamse är det bästa. Eller lille skutt.
En kanelbulle slank ner i det tomma inre. Det lila tåget tog mig till platsen där man spenderar den mesta tiden. Fastän jag var ledig. Svalöv. Skola. Öppnade till och med de överdrivet tunga trädörrarna från 1800frösihjäl. De som leder en till torget. Skolan. Men där stod Sara. Åh, Sara. Hon fick mig att upptäcka hur kul det är att fota. Igen. Åh, så kul! Hon är ett bra objekt. Mer än ett objekt. Men ett bra objekt att rikta linsen på. Linsen? Sjuka låtar som inte är för barn och film med låtar som inte är för barn. Singstar med toner som inte är för musikkunniga och skratt som inte är för tråkmånsar. En vinöppnare kan göra mycket. En fin present också. Sara min Sara.

Kommentarer
Postat av: saris

tihihihihihi <3

2009-02-15 @ 13:27:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0