Mentalt stöd och sprutor
Idag åkte jag till sara. Kändes som evigheter sen! Haha, blev väl typ 2 timmar i svalöv pga upp fuckad tågtrafik och jobbigheter. Tur att jag snodde bilen på stationen iaf! Så slapp jag 4 timmars tågtrafik i regn och snöblask för två korta men underbar timmar i svalöv.
Som sagt, körde till svalöv för att inta form som mentalt stöd åt sara med sin underbart sexiga rädsla för världen. Hittade henne nerbäddad, nervös och frusen i soffan med underbart pussiga nelly. Körde in till centrum (HAHA) så att sara kunde få sin spruta. Hon håller mig hårt i handen med huvudet tryckt mot min mage när:
Vaccineringsmannen: Oj, nu blöder det lite.
Sara: Det där ville jag inte veta!!
Vaccineringsmannen: okej, men nu blöder det inte längre. (det gjorde det visst det, men det sa jag ju inte till sara)
Sköterskan ställer sig i dörren.
Vaccineringsmannen: Vi fick lite problem, spräckte ett ytligt blodkärl..
Jag: Det ville hon nog inte heller veta!!!
Var han trög eller?
haha asså den mannen hade inte alla läsk i backen :P
