underfeetlikeours

jag är inte en självgod människa. men nu ska jag fan ge mig själv lite grädde på näsan. så brukar man inte skriva men jag gör det. för jag är inte som alla andra. jag vet vad det finns för brudar där ute. jag hatar brudar. tjejer tenderar att hamna i en bättre kategori i mitt huvud. men shit. det finns riktigt shady tjejer också. jag är faktiskt såå mycket bättre än många där ute. många. bättre än alla brudar. så det så.
jag är verkligen inte den som hoppar från säng till säng. varken som singel eller upptagen. det kommer aldrig hända att jag skulle vara otrogen. älskar jag en person så älskar jag den. det har bara hänt en gång på 20 år (att jag varit förälskad alltså!) och då finns inget annat. den personen är då allt.
jag är en bra lyssnare. kanske inte alltid bra på att säga det rätta. men jag bryr mig så jävla mycket om de jag håller nära. jag skulle göra allt för att ni ska må bra. ibland mer än mig själv. ofta. alltid? sjukt jävla snäll alltså!
jag är galet förlåtande. kanske min akilleshäl. kanske inte alltid till min fördel liksom. men jag är det. jag har insett att människor inte är perfekta, inte heller jag. jag har känt människor som skulle rankas som de lägsta varelserna i hela universum. fel folk gör är småsaker jämfört med mycket. fel kan alla göra. fler chanser förtjänar man, iaf i viss mån. jag brukar förlåta trots att andra aldrig skulle gjort desamma. få nu inte hybris, ni där ute. jag förlåter långt ifrån allt. skulle jag bli utsatt för otrohet tex? ut.
jag är generös. nu snackar vi inte pengar nödvändigtvis utan viktigare saker. kan jag dela med mig gör jag det för mår du bättre av det än jag? förtjänar du det mer? då ger jag hellre än tar.
jag är hjälpsam som få. än en gång, kanske till min nackdel där jag tar på mig mer än vad jag borde ibland. men om jag bryr mig om dig så vill jag hjälpa. spelar ingen roll om du är en okänd som har trillat, när andra går förbi så stannar jag, eller den som jag älskar mest. jag vill alltid hjälpa.

jag kan göra listan längre, men den osjälvgoda caroline börjar känna sig en aning dum. men vad har vi kommit fram till? jo, jag är fan bra! grym, rättare sagt. ni som har och uppskattar mig är lyckligt lottade - och jag är jävligt lyckligt lottad som har er!!! ni är fan grymma! familj och vänner betyder obeskrivligt mycket.

detta är inte för att någon ska känna sig sämre än jag. inte för att någon ska känna sig träffad. jag har inte siktat på någon. det här är enbart till mig själv, för att jag vill klättra uppåt, känna att jag är något, känna mig bättre än botten. och det gör jag mer och mer, tror jag, för

what doesn't kill you, makes you stronger.


pussilago!