JAG KÄNNER MIG SORGLIG PÅ ALLA SÄTT OCH VIS.

jag mår lite dåligt över att jag är så trög.

en kille ska rita av och klippa ut efter en mall men mallen är några cm längre än pappret. min lösning till killen är: rita den spetsen däruppe lite kortare bara. jag säger till henrik att deras papper är för korta. han slår en litet ögonkast mot pappret, går fram och vrider mallen så att den ligger diagonalt på pappret. sorgligt nog hade tanken inte slagit mig.

jag läser "kaffe på maten" och tänker bokstavligt kaffe PÅ maten. vilken sjuk människa har kaffe på maten?? tydligen är det ett uttryck.

jag är sorglig. som att jag inte redan visste det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0