VÅLLANDE TILL ANNANS DÖD PÅ DITT DANSGOLV

när 50+kvinnor i hatt, näsan i vädret och illrött läppstift riktar sin genomborrande blick mot mina, som för att suga ur all information ur mina hjärnceller, och säger med varje ord betonat: Va sa!?
känner jag mig grymt liten och utsatt. som den lilla flickan som tittar upp på jättar som inte verkar kunna förstå vad hon vill ha sagt. det kryper i min kropp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0