Im singing out loud
jag antar att vissa dagar måste vara dåliga för att man ska kunna ha bra dagar? men jag tycker verkligen inte om när man är någon man egentligen inte är. verkligheten luras. jag är rädd att andra låter sig luras av vad som egentligen inte är. nog om det.
idag hjälpte jag en kvinna att trycka på stoppknappen på bussen. hon sa skarpt "kan du trycka på den? jag ska av nästa". jag log och sa javisst och tryckte på den röda knappen. hon sa inte tack och gick vidare. jag ryckte på axlarna och tyckte det var ganska roligt att hon bara hann gå igenom bussen innan hon skulle av igen.
jag vill bara bli gammal om jag är en pigg, skuttig och glad skrynkeldocka med barnasinnet kvar som vet hur man säger tack. och som alltid har onyttiga saker hemma att bjuda på. annars kan det väl gå ann om jag har en snygg hunk som kan bära mig i sin hand. det är okej.
låg i parken utanför mitt systers crib. kändes jävligt fint. försökte knäppa min bikini på ryggen i fem minuter tror jag. kunde ju inte resa mig för att knäppa den lättare. ni förstår varför. vet inte vad den höll på med men efter mycket om och men gick det. kommer hem och allt känns bra förutom att mina axlar är ur led efter två tunga väskor-bärande. efter en stund hemma börjar huden kännas lite öm. kollar mig i spegeln och WHOOOPA! rödstekt baksida ohyes. OHNO! hudcancer coming up. peppar peppar ta i trä. ganska uppenbart att jag knäppte upp bikinin en aaaaaaning försent. ugly shit. och jag solade i lite uppdragna boxertrosor. den brända ruuuumpan med ojämna linjer är lite smexig. dammit!
soleksemen undvikte jag iaf. jag smörjde ju in min bröstkorg. nackdelen med det är ju att jag knappt solade framsidan.
önskar jag hade en längre näsa så att jag kunde tänka längre.
det tar jag tillbaka.
jag har en stor näsa. fast min farfar har ännu större.
