underfeetlikeours

tydligen är det efterblivet att gråta till bröllopet. jag kan då avslöja att jag förutom tidigare nämnda tillfällen grät till reprisen av agnes och björn schiffs sång som var som tagen ur en fin disneyfilm, när olle westling höll tal och när prins daniel höll sitt tal till kronprinsessan. det kändes fint. så vet ni det. jag är efterbliven de luxe.

jag har konstaterat att det är en dålig idé att gå hemifrån fem minuter innan bussen brummar till malmö. ännu värre idé är det att bestämma sig för att man ska gå upp en halvtimme innan bussen rullar iväg. det slutar på ett eller annat sätt med att jag får springa den sista biten. i sandaler som är en centimeter för långa är detta ansträngande för tårna som tar knipande till en ny nivå. det är rätt illa när busschaufförerna börjar känna igen en som den som egentligen alltid borde missa bussen men som alltid precis hinner. "där ser man, du hann idag också". idag kom jag en heeel minut innan avgångstid. men där blev jag stående i shorts och kyla i en hel kvart. jag lovar att busschauffören gått upp för sent och precis missat bussen till jobbet. jag gick hem och körde min GOS istället. jag svär på att bussen kom precis när jag gått.