jag vägrar tro att skadeglädje är den enda sanna glädjen men den sitter fan fint!
jag vägrar tro att skadeglädje är den enda sanna glädjen men den sitter fan fint!
jag kör genom malmö där två filer går ihop till en. jag har en bil bakom mig innehållande en fet kvinna. hon bestämmer sig för att gasa strax innan filihopgångandet. jag tänker: vafan! men eftersom jag fortfarande är först fortsätter jag ju köra. då inser hon att nej, nu blev det jävligt trångt. det kan jag förstå men hon får ju fan inse vad som händer och anpassa sin fart så att hon får plats. håller hon sin höga fart som om hon kör formel 1 får hon skylla sig själv. det tyckte inte hon och började tuta som om hon fastnat på tutan. caroline blev ARGH! efter 200 meter kör man över en backe precis innan entré. nedanför backen var det kö så jag stannade i min fil. hon la sig i andra filen och istället för att stanna hörde jag ett PANG! hon körde rakt in i bilen framför henne. undrar vem som inte kan köra bil...! jag hade hög musik och nerrullade fönster och kunde ju inte låta bli att titta på henne och le. hon tittade upp och log inte tillbaka. det var bara hennes bil som gick i bitar så skadeglädjen satt fint. så fint att jag körde därifrån med ett leende.
