underfeetlikeours

ibland vill jag bara stå högthögt uppe på ett berg eller typ längst ut på en brygga över havet och bara skrika. skrika allt jag kan. sådär som man inte kan göra om man vill verka något stabil bakom skallbenet. men det skulle vara så skönt. att riktigt ta slut på alla ljud stämbanden kan skapa. jag skulle vilja. jag har en hel del ljud i mitt halsparti, magparti och hjärtparti som bara vill friges ut i den öde luften. men nej. jag får snällt svälja skriket och bära runt på det i min mage. de e naaajs. naaaat.

my suit is black.
my suit is not black.
my suit is black not.
my suit is black. naaaaaaaat.