underfeetlikeours

jäkligt skönt att jobba en fredag och bara åka hem och käka lite mat och sen slänga sig pladask i den stora sköna soffan och inte göra nååågonting. eller ja. den spikraka bäddsoffan för tre som just nu är odjuret i skönhetens vardagsrum. men den är skön ändå för att inte vara för negativ. det negativa är att min trötthet lamslår varenda cell jag äger. jag ville verkligen se filmen på trean. the fugitive tror jag den hette på engelska. första timmen var bra. sen kom john blund. ZzzZzzZzzz. ännu en gång - fail. men marabou mjölkchokladen fick mina smaklökar att dansa tango. finnarna i mitt ansikte välkomnar jag om några dagar med lite hula hula och en välkomstdrink.

den här dagen har förövrigt varit underlig. något känns fel. hela veckan har känts fel. jag hatar när det gnager inom mig. när någon säger "jag hoppas du får en mysig helg" och man utan att tänka sig för svarar "det gör inte jag - hoppas att jag får en mysig helg alltså" så har man nog gett upp hoppet på det mesta. man ska ju leva på hoppet har jag hört. men jag borde faktiskt förtjäna en mysig helg och jag ska se till att ha det. det blir så bra som man gör det. imorgon blir det sex and the city vilket inte är okej enligt jobb. men där är jag också efterbliven, ett as och ett kräk som borde koka kaffe oftare så att de har en anledning att ringa in mig. snap. de är fina människor. tur att jag också har svar på tal.

j2: åh. sex and the city. vem ser på den skiten?!
carro: jag ska se den imorgon!
j2: näääe. det gör ont i min själ.
carro: DU gör ont i min själ.

j1: den första juni måste vara en tisdag?
jag funderar lite och konstaterar efter en halv minut:
- nej, den andra juni är en onsdag så den första juni måste vara en söndag.
j1: va? carro, det måste vara något stort fel på dig. utvecklingsstörd!