underfeetlikeours

igår hade jag en jättedålig känsla i kroppen att något dumt skulle hända. händer mig ofta något dumt men jag brukar inte få den där oroliga känslan i kroppen så ofta. därför hatar jag den. det känns precis som att man blivit varnad och ska leka superhjälte och förändra någon liten detalj i någons liv för att undvika undergång. men va fan? man får ju ingen ledtråd på vad det är man ska förändra! eller får man...?

kanske var varningen att jag inte skulle gå och sova inatt. fyfan vilken dröm jag vaknade ur. den var så fruktansvärt hemsk att jag började gråta över den trots att jag redan vaknat och insett att den var en dröm. jag blir illamående bara jag tänker på den. helt ärligt, jag börjar gråta bara jag skriver det här. fyfan. vet inte hur jag ska kunna skriva ner den för er för det kommer som de flesta drömmar låta oseriöst och cp. men det var verkligen inte roligt.

okej, började oskyldigt med att jag, mina småbröder, en kvinna och några andra barn låg på mammas dubbelsäng och kollade på tv medan hon lagade mat. sen hände något dumt med barnen, typ skadades på något sätt att min mamma tog beslutet att ta en smal träpinne (typ som en sticka man stickar med) och tryckte genom deras hals så att de dog och skulle slippa lida. sen gick hon och fortsatte laga mat. då såg jag att min minsta lillebror led av samma sak och hade stora sår och grejer över kroppen. jag fick panik och tog beslutet att sticka han med stickan. det såg ut som att han dog men en stund senare började han röra på sig och kunde nästan prata. jag fick panik och stack in en andra sticka i halsen från andra hållet men han överlevde. tänk er att jag sitter där och försöker döda min bror medan han tittar på mig och båda gråter. ASHEMSKT! springer ut till min mamma i köket där hon steker pannkakor. vågar knappt berätta att jag försökt döda hennes ena son men hon säger att hon skulle gjort samma sak. hon följer med mig ut. nu är det dock min äldsta bror som ligger där med två stickor genom halsen. mamma säger "men det är klart han inte dör när du sätter den så långt ner". hon tar upp en sticka och min bror förstår ju vad hon kommer göra och börjar gråta och dra bort huvudet men min mamma täcker hans ögon och sticker in stickan. jag springer fram till min minsta bror och kramar honom med ångest över vad han behövt se på.
sen vaknade jag.

varför drömde jag det här? vad betyder det? jag och min mamma kommer verkligen inte döda någons barn och vårt eget kött och blod.

nä fyfan. det värsta är att den värsta mardrömmen jag någonsin haft har jag t.om skrivit uppsats om för jag kommer ihåg varende detalj och har drömt den flera nätter under flera år. dock handlar den om en stubbliknande gubbe med ett gevär. men den är fan läskig. men den här är läskigare.
jag vill aldrig drömma den här igen.