underfeetlikeours

jag har inte gett avatar ett rättvist betyg känner jag. den är inte bra. den är super! helt underbart bra faktiskt. det är ett bra tecken när man lämnar soffan med huvudet fastklistrat i fel vinkel för att man varit så inne i filmen att man inte brytt sig om att ändra sitt/liggställning i soffan. stel nacke ja tack.
jag är verkligen kass på att se film känner jag. jag älskar det. jag vill äga en stor fet bokhylla fylld med filmer när jag blir stor. ja, jag säger "när jag blir stor" för tro det eller ej. jag ska bli större, eller ja, äldre. vad jag har förstått i alla fall. men jag verkar inte lägga märke till detaljer. nu slog en tanke mig. stephanie berättade en gång för mig, när vi såg på film och hon la märke till något som jag inte alls hade tänkt på, att europeer ser helheten medan asiater ser detaljer. kanske stämmer? jag vet inte. i alla fall har jag nu sett avatar tre gånger. idag såg jag saker jag inte sett de förra gångerna. ganska stora saker liksom, inte en detalj i hörnan utan en händelse. en hel scen. hur är det ens möjligt liksom. därför kan jag också se filmer om och om och om igen. ganska bra ändå!
godnattfnatt.