min fina lilla GOS. gå ingenstans.

de som har sett och hört "min" bil - GOSen - vet att den är charmig. man kan inte undvika att höra den för den tjuter de första hundra meterna värre än en visselpipsorkester på fullt blås. gulligt när gubbarna hemma på området står och håller för öronen när jag kör förbi. och ja, när den inte tjuter så gör den ett fint hackande ljud. lite harmoniskt kan jag tycka. det hängde ner en sladd vid mina fötter en dag. en annan dag trillade sladden ner och i änden satt en liten dosa. ingen aning om vad det är för ngt men nu har dosan fått sällskap av ännu fler mindre sladdar som börjat titta fram. att parkeringsbromsen är nästan ofungerande löser man ju med ettans växel och acn kan man undvika med fullt nerrullade rutor på motorvägen. perfekt hårtork utan fön. sen har vi ju rosten. hmm. pappa hittade ett place i trelleborg som kunde laga rosten. pappa körde dit idag för att höra hur mkt det skulle kosta och se om det var lönt att fixa. när han kom hem...

jag: vad sa dem?
pappa: "sälj den så fort du kan"

Kommentarer
Postat av: HB1

NNNNNNNNNEEEEEEEJJJJJJJJ!!!!!!!!!!!!

2010-09-08 @ 00:18:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0