underfeetlikeours

jag slutade vara mörkrädd när jag flyttade bort från den askalasmörka skogen utanför höör. trodde jag iaf. nu sitter jag och trycker på kontoret på museet i det trygga ljuset från taklampan. utanför fönsterna är det mörkt. utanför kontorets dörrar är det mörkt för lamporna går inte att tända. kanske för att ingen varit så tidig på det här jobbet i museets historia? faan, de andra kommer klockan åtta. hoppas lamporna vaknar till liv sju iaf. men ja, gick ut från kontoret och entrade mörkret. ingen reaktion från lampknapparna. då tänker hjärnan. "mörker", "ett museum", "vad kan egentligen finnas i det här mörkret". t.om en tanke som "spöken" slog mig och in på kontoret traskade jag raskare än en kvickt. otäckt. anledningen att jag är på en stängd arbetsplats? för att jag skulle hinna jobba typ två timmar innan jag och baby ska på upptäcksfärd till jönköping. firrarna vill ha maaauud. det ska bli feeeeedt - jönköping alltså. om bara det kunde bli ljust.
puss po di