underfeetlikeours

opererade min tå idag. trodde jag skulle få stiga upp och sätta mig i telefonkö men vaknade av att de ringde mig istället. det positiva med att ha varit stamkund där senaste månaderna. efter att alla skrämt upp mig som fan satt jag i väntrummet och kände mig svimfärdig så rädd jag var. men det var inte så farligt som jag trodde. två sprutor inte alls så farliga som alla sagt. låg och blundade för att slappna av till max. plötsligt tar sköterskan tag i mig för hon trodde jag hade svimmat så lugn jag var, haha. sen började de sticka i tån för att se om jag var bedövad. plötsligt skrek jag rakt ut:
- där gör det JÄVLIGT ont!
de hoppade till och skrattade åt mitt språk. oooops.
det äckligaste av allt var när de skulle skrapa bort "nagelanlaget" eller vad det nu kallades. inbillade mig att det gjorde ont för det kändes sjukt jävla äckligt och det lät horribelt. där kom några tårar ska jag erkänna.
innan det var klart hann de säga åt mig att andas och tro att jag svimmade två gånger. visste visst inte vilken tuffing jag är ;)
sedan hann jag bara gå hem innan jag fick gå tillbaka igen för det blött igenom.
har tänkt hela dagen att smärtan inte alls var så farlig men nu...fyfan. vill kapa tån dirr!
men smärta är trevligt. har jag alltid sagt. så det här kommer gå galant! :)

och en sak jag inte förstår. kom in en helt annan sköterska som jag inte pratat med och frågade:
- men det var kul att dansa?

ehm, ursäkta men har jag berättat för ngn på vårdscentralen att jag var ute och dansade i helgen?
senil till ny nivå kanske. det går iaf utför!