underfeetlikeours

dags för ett djupt inlägg? som många vet är jag inte den djupa typen och skrattar åt mig själv när jag försöker säga något mystiskt och abstrakt. jag och sara är dem som sitter och läser mening för mening och försöka tolka och omvandla något abstrakt till något konkret. vi var typ de enda två som var fullt ut irriterade på människorna som inte talar klarspråk för att få in så fina ord som möjligt under dikt-tiden på svenskan.

så bara för att visa en falsk djup sida av mig själv så har jag snott ett citat från björns fb som jag snokade runt på *avslöjad*. den enda anlednigen till det är att jag tycker om de två sista raderna. och resten låter fint om än en aning mörkt.

Out of the night that covers me,
Black as the pit from pole to pole,
I thank whatever gods may be
For my unconquerable soul.
In the fell clutch of circumstance
I have not winced nor cried aloud.
Under the bludgeonings of chance
My head is bloody, but unbowed.
Beyond this place of wrath and tears
Looms but the Horror of the shade,
And yet the menace of the years
Finds and shall find me unafraid.
It matters not how strait the gate,
How charged with punishments the scroll,
I am the master of my fate:
I am the captain of my soul." William Ernest Henley 1875