underfeetlikeours

jag vill alltid vara positiv men livet är inte alltid en dans på rosor. jag antar att man inte alltid kan vara på topp. värsta söndagsångesten någonsin som följdes av en trött-på-livet-måndag. så kan det gå när man känner sig ensam i hjärtat. jag vet ju att jag är allt ifrån ensam men ändå. det värsta är att jag är rädd, eller snarare vettskrämd, att det ska förbli så. ser bara framför mig hur lyckliga mina vänner är som myser i soffan en söndagskväll med den som betyder mest. som kan gå upp på morgonen, dricka te och titta den där vackraste människan på jorden i ögonen. som kan vara lilla sked och stora sked hela natten. då är det enbart killing att räkna ut att man varit singel 98 % av sitt liv, ständigt tvättar dubbel uppsättning lakan trots att bara det ena använts. inte ens tycker det är värt att käka frukost. men jag vet ju, jag har rest mig förut. att tänka positivt löser det mesta, eller iaf glömmer man bort det jobbiga för en stund. men ibland kan jag inte undvika att fokusera på hur gärna jag vill ha det ni har som går och håller handen framför mig på gatan. som delar filt i parken. förhoppningsvis kommer jag få det också. om jag vågar våga igen. tills dess får jag glädjas åt det jag har. för det jag har är jävligt fint! dress for success och ge mig en kram!