underfeetlikeours

så kände jag efter att ha läst michaela fornis lilla bok om kärlek igår. vafan! trodde det skulle vara en fin bok med fina texter om fin kärlek. men efter att ha plöjt mig igenom den, vänt blad med hetsigare och hetsigare rörelser ville jag bara hugga den med en kniv, riva ut bladen och kasta de i väggen. det enda som stoppade mig var att det är saras bok. och det faktum att texterna är så jävla klockrena. fan. fan att folk sätter ord på det man inte vill höra.

perfekt exemplar på en bok jag inte borde läsa men samtidigt borde. fan att du är så jävla bra forni.

vaknade upp med samma ångest men den togs bort med positive thinking, massa kortspelande på jobb (ny tradition på g?), och kvällsmat och mongolidande med syster i parken.

oh, so sweet dag ändå!