kämpar

en mils löpning ikväll igen. det sköna är när man springer att man känner sig helt fri och hjärnan typ rensas.  allt som finns kvar är att kämpa sig fram mot målet. det var ganska tungt idag. men jag gav mig inte. sa till mig själv att "när du faller ihop på vägen av utmattning..då får du stanna" och sen sprang jag hela vägen hem utan att stanna. riktigt gytt! idén att ta med mig sedlar i löparbyxorna var kanske inte den bästa idén. fick betala med en svett-blöt sedel haha. en aning pinsamt men vafan. just do it.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0