power of will
fyfan vad jag är grym. hur kunde det egentligen gå så länge utan att jag tränade för ett år sen?? älskar det. att ta på sig sin lilla outfit, ge sig ut på landsvägen vid de gröna fälten i solen och bara sätta ena foten framför den andra. inte mer komplicerat än så. en fot framför den andra. hjärnan bara rensas och kroppen mår bättre efter varje steg.
idag var helt sjukt. brukar få stanna i några sekunder för att hinna ifatt min egen andning. men idag stannade jag inte en enda gång förrän jag var framme vid min vändpunkt efter 5,4 km. efter tre minuter vände jag och sprang tillbaka och stannade inte en enda gång då heller. var helt chockad hur jag inte kände någon som helt andfåddhet eller trötthet i benen. när jag hade 1 km kvar hade jag så mycket energi att jag sprang så snabbt jag kunde. helt sjukt. SÅ nu har jag skrytit färdigt! aldrig känt mig så redo för beachen som nu! danke schön, träningsnarkoman i mitt hjärta.
Kommentarer
Postat av: Blåmes
där ser du hur jag alltid känt mig! ÄNTLIGEN fattar du också! :D
Postat av: yoh mamah! (heöw höw)
träning är vackert, man mår bra, man blir snyggare och det är den enda formen av narkomani som är önskvärd! ;) och ja, enda skälet att jag berttade om min träning var för att slå ner dig i jorden ;P inte alls för att jag ville påminna mig själv om hur det kändes igår, innan den värsta träningsvärken kommer. haha, för tillfället vill jag aldrig röra på mig igen ;p
Trackback
