2011, året alla åker polisbil!

en sjuk kväll blev en ännu sjukare morgon. ett år sedan jag bölade på detta okontrollerade vis. gillar det inte.
men låt oss ta det från början..
kvällen började på det bästa humöret och den högsta peppen på evigheter. uno, vin, massa gotte och snygghetskänslor med snygga kajsa och camilla. därefter blev det en sjuk bussresa där jag snackade med chaffören om hur de kör fastän de vet att gasnivån är för låg (intressant ämne?!) och försökte överala en man vid namn Percy att gå på fagans med sin fru. den mest sociala bussturen på länge.
kom till etage och vakten frågar hur gamla vi är. kajsa skrattar till och vi tittar på varandra. jag inser att ljuga inte längre är ett alternativ och säger 21. han öppnar porten och vi tappade våra hakor. kommer in till ett tomt etage och startar med världens godaste sexa. om man säger "blanda en fruktig drink" så får man alltid en röd. denna var gul med en bit ananas! I LIKE!
etage fylldes på och det blev MASSA dans och svett i kajsa/carro-style. även en hartell hittades stirrandes på mig så han fick också vara med. skojskojskoj.
vid fyra steg vi ut i den friska luften men då insåg jag att min iphone inte längre fanns i väskan. började böla i panik och kände att mitt liv var borta. att en mobil kan betyda så mkt. gick bölandes fram till en polis som bara sa jag skulle göra en anmälan. hur skulle jag gjort det om inte kajsa haft sin telefon?! går och bölar lite på en vakt som säger att polisen tagit en kille längre bort med ett 20tal mobiler. vi väntar och efter en stund kommer det tre polisbilar. kajsa som försökt trösta mig börjar plötsligt hon böla i panik. hennes plånbok var borta. en dum poliskvinna säger "varför gråter dem? det är ju bara materiella ting". argh!
vi fick iaf följa med till stationen och sitta i ovisshet i ett rum som vi inte kunde ta oss ut ur. efter förhör hit och dit fick vi reda på att både mobilen och plånboken fanns där. fick vi tillbaka dem? nej, tidigast måndag. så jag kan inte ringa ngn och kajsa kan inte ta ut några pengar. riktigt sweet!
sen skulle vi ju ta oss hem och det var ett mission för sig. gå hem själv från mobilia i klackskor utan mobil kändes lagom tryggt.
men slutet gott allting gott, killen kan skjuta sig själv och måndag borde komma snabbt! hoppas verkligen jag får den på måndag!!
oförglömlig kväll, good and bad! tur jag hade kajsa med mig iaf!
poss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0