underfeetlikeours

jag älskar att bo i lägenhet. jag älskar att ha en egen lägenhet att bo i. men en sak hatar jag över allt annat. och det är när det inte är tyst när jag vill att det ska vara tyst! ALLA vet det. jag klarar inte av det. till exempel när jag försöker tvinga mig själv att plugga och boken plötsligt börjar gunga i takt med grannens musik klockan fyra en eftermiddag. eller som nu, när jag kommit hem från en nattlig cykeltur och så gärna bara hade krypit ner under täcket för att sova. nä, då fist-pumpar min kudde i takt med någon jäkel som inte ens är en granne men med musik på en volym som får mig att tro att människan bor i mitt kök. att pierca mitt öronbrosk kan vara ett av mina stora misstag. öronproppar är mina bästa vänner. ingen förstår det och vissa tar illa upp när jag stänger ute världen. men kan ju ärligt säga, att fast jag inte har några snarkningar att stänga ute (singelgoingstrong) så sover jag med en öronpropp i mitt högra öra och känner en enorm trygghet i det. jag vet att det är mongo. men jag är väl mongo då. frågor på det? vad jag ville säga är..min pirecing gör att varken hörluren eller öronproppen kan samarbeta med örat. jag kan inte längre stänga ute världen. jag hatar det. men inte bara jag, min faktiska granne tog precis fram kvasten och dunkade i taket. stoppade musiken? njee. jag är inte bitter. eller vänta. JO!