Allt löser sig!
Att jag aldrig lär mig. Har alltid haft ett hvt att hitta rätt umgänge i nya skolor. När jag började i Svalöv var det ju en ständig vandring mellan olika grupper i början. Innan jag hittade bland annat Elin och Sara var det skitsnack, irritation, frustration, gråtande hos internatansvarig och världens kortaste hemifrånflytt. Men efter en hemsk månad eller två hade jag de roligaste 3 åren om man bortser från grisskötsel och uppsatser.
Nu var det dags igen. Byta skola. Kände samma frustration och kom till och med gråtandes hem. Jag kan inte umgås med folk jag inte trivs med. Jag kan inte vara falsk och låtsas att jag vill ha modevisning och diskutera smink hela dagarna. Jag vill inte heller i tre år sitta och lyssna på hur pojkvännen inte vill städa och tvätta.
Men vad jag borde lära mig är att det alltid löser sig. Att man tillslut på något konstigt sätt alltid hittar de man passar ihop med. Hittat världens skönaste tjejer som är glada, roliga men samtidigt seriösa och lika flummiga som jag när vi är trötta. Och vem blir inte glad när en klasskompis säger när man sätter sig på tåget:
"jag har med en sak till dig.." och tar upp en kokosboll! ;)
Det här kommer bli tre fina år förutom alla uppsatser och sånt dumt.
Allt löser sig! man ska inte nöja sig med mindre.
Poss!
