underfeetlikeours

jag saknar den där känslan när man är så hundraprocentigt lycklig att man inte vet vad man ska ta sig till. när man bara vill ställa sig på en klippa och gjädjetjuta allt vad man kan. när man vill hoppa fram istället för att gå som en normal människa. jag saknar det känslan som tar över hela ens kropp. när man är så lycklig att man får kramp i käken av allt leende. ibland hatar jag att jag är en människa som känner. känner så mycket som jag inte vill känna ibland. då avundas jag människor som verkar vara helt känslomässigt avtrubbade. men nej. jag avundas inte dem. för så länge jag känner så vet jag att jag kommer kunna känna den där känslan igen. tills dess får jag nöja mig med den 90 procentiga. den är inte så pjåkig den heller.